Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 79. Ulrika Eleonora d. ä. (Hesselby. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULRIKA ELEONORA.
CARL XI» DROTTNING.
När, ej fretlad mer af ära,
Eller vällust, eller makt.
För din pligft skull du kan bära
Ej blott armod, men förakt:
O, då sänker sig en dufva,
Ken som ljuset, iifv er dig,
Och med aningar, sd ljufva,
Ser du himlen öppna sig.
Fbanzén.
Hård t hade Sverige blifvit tryckt af det långvariga kriget mot Danmark
under Carl XI:s första regeringsår. Det var ett krig, som fördes med
yttersta förbittring emellan de båda folkeu, hvilka likväl af naturen och
sitt ursprung bort vara bestämda till vänner. Ett sådant krig måste vara
blodigt och utmattande. Serskilda förhållanden emellan regenthusen bidrogo
också att spänna förhållandet emellan dem. Sveriges unge konung hade
blifvit förlofvad med en dansk prinsessa, dotter af kung Fredrik III, under
hvilkens regering Carl X Gustaf gjorde sitt fruktansvärda besök i Köpen*
hamn. Prinsessans bror, Christian V, ville, då han, eldad af hämd och
ärelystnad, förde det blodiga kriget, förmå sin syster att upplösa förbindelsen
med hans motståndare och återtaga sitt löfte. Men den lika högsinnade
som sköna konungabruden förblef sin förlofvade trogen. En mängd
Svenska fångar öfverfördes till Danmark, och många måste i sjelfva Köpenhamn
lida fångenskapens qval. För dem uppträdde den ädla prinsessan som en
välgörande skyddsengel. Hon understödde dem med sina yttersta tillgångar.
Sina juveler pantsatte hon utan tvekan, och slutligen, när hon icke egde
något annat medel, sjelfva sin dyrbara förlofningsring. Byktet om hennes
ädelmod hade redan hunnit till Sverige, der de återkommande fångarnes
tacksamhet förvärfvade henne ännu flera af folkets hjertan. Då ändtligen
kriget var slutadt, skulle freden bekräftas genom de trolofvades förmälning.
I Köpenhamn infann sig, praktfullt utrustad och med stor högtidlighet,
Carls förtrogne, riksrådet Johan Gyllenstjerna, för att afhemta den kungliga
bruden. Då hon beträdde Sveriges strand, smyckad förnämligast af sin
egen både kropps och själs skönhet, möttes hon af den varmaste
tillgif-venhet i alla Svenska hjertan, utom sin svärmoders, den stränga Hedvig
Eleonoras. Denna enkedrottning, som burit spiran såsom sin sons
förmyndare, fruktade att genom den unga skönheten förlora sitt inflytande på
konungen, hvilken omfattade sin moder med den mest oinskränkta sonliga vörd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
