Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. Rutger von Ascheberg (Ehrenstrahl. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUTGER von ASCHEBERG.
FÄLTMARSKALK.
Bur luttigt att jaga dt
Glesnade led!
Pd sträckande kampar
De flykta, farväl 1
FOrskräekeleen trampar
De flyendet häi. *
Tsaitii.
1 trelioåra kriget begynte Rutger von Ascheberg, son af en Kurländsk
adelsman, sin bana inom Svenska hären. Han var till en början simpel
ryttare, men tjente sig upp genom mod och förslagenhet, så att han redan
af Torstenson bemärktes och begagnades såsom en af dessa lätta,
kring-ströfvande partichefer, hvilka i spetsen för en icke särdeles betydlig skara
af tappra äfventyrare, flögo omkring i Tyskland och gjorde Österrikarne all
möjlig afbräck. Detta slags ströfkrig var en ypperlig skola för
Officerare, som lärde sig att i tid handla på egen hand, att begagna sig af
tillfället och ersätta antalet med mod och djerfhet Ascheberg förvärfvade
sig ett stort namn såsom en lycklig partigängare. Efter detta krigs slut,
då han ämnade nedsätta sig i Hessen, der han gift sig, blef han dock
snart återkallad till det för honom mera lockande krigsyrket. Konung Carl
Gustaf rustade sig till sitt Polska fälttåg, och inbjöd egenhändigt Ascheberg
att samla ett regemente och komma till krigets skådeplats. Ascheberg hade
snart tillhopa en flock krigare, och begaf sig inåt Polen, der han ökade sitt
krigiska anseende mest genom de öfverraskande anfall, hvarmed han alltid
förstod att förskräcka och oroa fienden. Då Carl Gustaf gjorde sitt lysande
tåg öfver Belterna, var Ascheberg med sina lätta ryttare lika djerf och
lycklig som förut Fiendens öfverlägsna antal förstod han att besegra genom
öfverrumplingar, så att, hvaije gång han, från sina utflygter, återvände till
Konungens högqvarter, han kunde presentera fångar och byte. Konungen
var också alltid frikostig mot den driftige och vaksamme ströfvaren. I
Polen skänkte han honom en gång sin egen dyrbara väija. Men det var först
under Carl Gustafs son, som Ascheberg kunde, såsom fältherre i stort, visa,
att de egenskaper han förut utbildat, icke endast voro utmärkande för den
kring-ströfvande partichefen, utan äfven förvärfvade segrar öfver hela arméer. Det
var Ascheberg, som uppgjorde planen till och anförde Svenskame i slaget
vid Halmstad den 17 Aug. 1676. Segren vanns förnämligast genom den
skyndsamhet, hvarmed Ascheberg anryckte, och den hurtighet som utmärkte
sjelfva striden. Den räckte, enligt en uppgift, endast en fjerdedels timma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
