Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 90. Bengt Gabrielsson Oxenstjerna (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med honom ville afhandla statsvärf och politiska frågor, ofta afbröt samtalet och
hänvisade dem till kanslipresidenten. Denne förstod också att, ehuru hotande
utsigtema i början syntes, slutligen förena flere af Europas mägtigaste stater i
en allians, som åsyftade att skydda allas rått och upprätthålla den Westfaliska
freden. Oaktadt allt motstånd, äfven inom Sverige och bland Carl XI:s
närmaste rådgifvare, vidhöll Oxenstjerna sin plan att under freden öka rikets välmakt
och tillgångar. Också steg Sveriges makt och anseende så, att det urgamla
riket norr om Östersjön uppträdde såsom en vördad medlare vid fredsslutet
mellan Europas största makter, i Ryssvig. Sålunda var det i sjelfva verket utmärkta
och oförnekliga förtjenster, som åt Bengt Oxenstjerna förvärfvade det anseende
han åtnjöt. Men serskildt stod han i mycken ynnest hos enkedrottningen.
Dessutom fästade sig det unga hof, som i början af Carl Xl:s regering omgaf
konungen, vid Oxenstjerna äfven af det skäl, att han var Axel Wachtmeisters
svåger. Då konungen vunnit mera erfarenhet och sjelfrådighet, gällde
Oxcn-stjernas röst i rådet, om den också var ensam, lika mycket som samtlige de öfriges.
Då konungen en gång satte sig emot grefve Bengts mening, blef denne sjuk:
enkedrottningen öfvertalade konungen att besöka den sjuka ministern, och så
förliktes de åter. Carl skref derföre till bonom de smickrande och ärofulla orden:
»Jag kan aldrig tillfyllest berömma och med tacksamhet erkänna emot herr kongL
rådet den stora tjeust, och som intet står med millioner penningar att uppväga,
det Jag näst Gud hafver till att tacka och tillskrifva herr kongl. rådet, det Jag
och mitt Rike hafva i sju år njutit den Önskeliga freden, hvilket Jag näst Gud
tillskrifver allena herr kongl. rådets conduite och upplysta förstånd.» Af Carl
XII blef den gamle ministern bemött med köld, och tvärtemot hans erfarna råd
genomdrefs den franska traktaten, så att Oxenstjerna måste erfara rätt hårda
förödmjukelser, och konungen slutligen lät honom förstå, att han för alltid borde
draga sig tillbaka. Den gamle fortfor dock med sin befattning intill sin död.
Han berömde sig att hafva tillhört Axel Oxenstjernas skola, ehuru han icke egde
den store föregångarens snille, öfverblick och upphöjda tänkesätt. Äfven till
sitt yttre kunde han icke förliknas med Axels vördnadsbjudande gestalt, emedan
han var liten, oansenlig och hade svårt för att uttrycka sig ledigt. Hans
ief-nadssätt var praktfullt och nästan furstligt.
Biografiska uppgifter. Bengt Oxenstjerna föddes den 16 Juli 162* på
Mörby i Upland. Fadren riksskattmästaren och riksamiralen Gabriel Bengtsson
Oxenstjema, modren Anna Baner. Rector illustris i Upsala 1643, reste utrikes 1644,
hemkom 1647, derefter använd i diplomatiska angelfigenheter. Han blef riksråd 1654,
general-guvernör 1655, rikskansler 1660, generalguvernör i LifDand s. &. Legatus
per tiermaniam 1663. Ambassadeur Extraordinaire i Nimvegen 1676—79, erhöll
»direktionan i kungl. kansliet» 1680. Afled den It Juli 170S. Gift med Eva Juliana
Wachtmeister och och derefter med Magdalena Stenbock. Hao egde i söner och 10
döttrar, men sönerna afledo i yngre åren eller ogifta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
