Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 91. Matthias Björnklou (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska arhandlingar om alla förekommande ämnen, i hvilka han sade dem
öppna sanningen. Sedan riksdagen blifvit slutad, uppdrog konungen honom
en beskickning till Frankrike. Han åtföljde der Fransyska hofvet på dess
resor i södra Frankrike, och bidrog att, efter konung Carl Gustafs död,
förmå Frankrike att verka för freden, som också lyckligt kom till stånd,
med s&dana fördelar för Sverige, att man knappast hade väntat dem. När
Björnklou efter dessa värf hemkom, befordrades han till hofkansler, och
trenne år derefter till riksråd, hvarvid han serskildt förordnades att förestå
de utrikes ärendena. Här kom han i strid med sin fordna lärjunge
Magnus Gabriel De la Gardie, hvilken yrkade på förbund med Frankrike, och
i allmänhet var färdig att åsidosätta fäderneslandets fördelar för Frankrikes.
De la Gardie hade ett stort inflytande, emedan enkedrottningen tillhörde
hans parti och i allmänhet utgjorde ’själen i förmyndare-regeringen. Men
emot honom satte sig åtskillige af de mera betänksamma riksherrarne. Det
synes som Björnklou, om han icke varit hufvudmannen för dessa,
åtminstone utgjort deras »oböjligt jordfasta pelare,« såsom det heter i en gammal
anteckning. Detta parti lyckades att, då De la Gardie var frånvarande,
genomdrifva Sveriges anslutande till den så kallade trippel-alliancen,
hvari-genom den politiska jemnvigten i Europa bibehölls. Det är så mycket
orättvisare att anklaga Björnklou för denna handling och uppgifva såsom orsak
något missnöje med De la Gardie, hvilken yttrat något förakt för
Björn-klous ringa börd, som i sjelfva verket Svferiges anseende, s&som en i
Europeiska statsförbundet sjelfständigt arbetande makt, genom Björnklous
stats-mannavishet blef räddadt. Han handlade således otvifvelaktigt efter ädlare
grundsatser, än den personliga känslan. Genom öfverdrifven arbetsamhet
hade han skadat sin helsa, så att han kände sina krafter alltmera
medtagna. Sitt sista memorial författade han just emot den ånyo föreslagna
alliansen med Frankrike. Han förklarade sig deri med styrka emot det
farliga och beroende tillstånd, hvaruti ofoget med subsidiers emottagande af
fremmande makter bringade Sverige. Men denna uppsats förekom i rådet först
efter Björnklous död. Han erkändes af sin samtid såsom en lärd, arbetsam,
skarpsinnig och redlig rådsherre, som afskydde allt förtryck, och var af
hjertat gudfruktig. Cérl X Gustaf sade om honom, »att han icke visste
eller i sin tjenst hade en bättre theologum eller samvetsman, än Björnklou.«
Biografiska Uppgifter Mallhiat Björnklou föddes vid Nyqvarn i
West-manland. Fadrcn: mjölnaren Erik Mattsson. Modren: Brita Jflnsdotter.
Elo-quentift professor 1637. Sekreterare i kansliet 1640. Lcfa ti ens-sekreterare 1643.
Legat i Wien 1650. Regeringsrld ocb sekreterare af staten 1656. President i
Bremen och Verden s. å. Svenskt sändebud i Frankfurt 1657. I Frankrike 1659.
Hofkansler 1661. Biksråd 1664. Död d. *0 Aug.1671. Gift 1640 med Jforyorefa Wol.
lenstedt, med hvilken han hade 9 barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
