Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 102. Johan Filip Lemke (Fria konst. akademi. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN FILIP LEMEE.
MÅLARE.
Och tå drar han hän och — —
— — — — — —–vi ttn er
Konstens pris, som anden biid.
Fr em lingen, *om ingen kände,
Fann tj bröd.
Tegnér.
Ett sorgligt mörker hvilar öfver målaren Lemkes person, och man kan
nästan säga, att efterverlden om honom icke känner annat än hans arbeten,
hvilka pryda i synnerhet Drottningholms slott. Han var samtidig med
Ehren-strahl, och det förefaller besynnerligt, att, då den sednare upphöjdes till
adelig värdighet och geuom silt konstnärskap vann medborgerligt anseende
och tillräcklig utkomst, den förre helt och hållet försvinner i skuggor af
nöd och otacksamhet. Lemke var Niirnbergare och ankom såsom fremling
till Sverige. Att döma efter hans arbeten, hade han bildat sig efter Jacob
Courtois, kallad Bourgignon, en utmärkt batalj målare, som sjelf i trenne år
följde fransyska armén, för att studera krigsscener. Lemkes taflor äro
målade i hans manér och hafva samma liflighet i framställningen, samma
natursanning och kraft i uttrycket. Såsom en egenhet anmärker man, att Lemke
plägade måla en ulmärkt vacker fox, grå, eller becksvart häst såsom
huf-vudBgur, på hvilken ögat först fäster sig. Det var nemligen
bataljmålningar, som Lemke hufvudsakligen målade i Sverige. Drottning Hedvig
Eleo-uora älskade att se sin gemåls underbara bedrifter framställda på duken,
och det var hans slagtningar, som förnämligast sysselsatte Lemke. Möjligen
voro ämnena för Ehrenstrahls pensel, konungafamiljens och de förnämste
herrarnes i riket porträtter, mera tacksamma än de döda minnen, hvilka
Lemke framställde. Åtminstone vet man, att den stackars Niirnbergske
målaren mot slutet af sin lefnad råkade i yttersta nöd och fattigdom. Så länge
Carl XI lefde, synes han ännu åtnjutit beskydd och uppmuntran; men efter
hans död målade Carl XII med sitt svärd så underbara bataljer i
verkligheten, alt framställningar i konstens verld helt och hållet af honom
förglömdes. Då Lemke målade sina bataljer, hade han förmodligen militäriska
planritningar att följa; ty han framställer i dem gerna en vidsträckt utsigt
öfver slagfältet. Men han grupperar i synnerhet förgrunden väl, och vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
