Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 119. Christoffer Polhem (Gripsholm. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHRISTOFFER POLHEM.
■ BKANIKOS.
Förmätna /loi! — —
Aleidts-Polhem kom: du lydde
Och gick all tlaf af mentkan bli.
Wallmabk.
Dea fallenhet för mekanik, som dr svenska allmogen mera egen, än de
flesta andra folk, har framträdt i många mekaniska snillen; och ännu i
dag bibehålla Svenskar ett stort namn inom den vetenskap, som beherrskar
och sammanbinder naturkrafterna till beräknade ändamil. Innan ännu me*
kaniken var så vetenskapligt utbildad, som den i vår tid blifvit, hade
Christof-fer Polhem förvärfvat sig ett namn för sina snillrika uppfinningar, hvilket
Innu gäller genom många af hans arbetens fortfarande verksamhet. Hans
bana var utmärkt af mödor och svårigheter, och det var endast det egna
snillets inneboende gudakraft, som uppehöll och ryckte honom fram till sitt
mål. En tolfårig, faderlös gosse, blef han af en fru Björnklou antagen till
gårdskrifvare och derefter till nppbördsman på W ans ta gård i Upland. Der
gaf sig hans uppfinningsgåfva luft i inrättandet af en verkstad, hvarest han
med sjelfuppfunna verktyg förfärdigade några maschiner, såsom ur m. m.
Hans skicklighet blef snart allmänt bekant i grannskapet, och man beklagade
att en sådan man ieke studerat. Han sjelf insåg huru väl han behöfde stu*
dier, ooh tänkte p& att begifva sig till Strengnäs skola. Men hans matmoder
ville icke släppa honom. Han njöt nu undervisning af ett par prester i
församlingen. Slutligen, med rekommendationsbref från kyrkokerden
Dry-selius i Sorunda till professor Spole, begaf ban sig till Upsala. Der
iord-ningsatte han först ett par astronomiska ur &t professorn, och derefter ett
märkvärdigt urverk i domkyrkan, förfördigadt af en munk Dasypodius, och
som hade stått öfver hundra år. I två år arbetade Polhem med detta
verk och utförde med egen hand alla delar deraf, som han dels omgjorde,
dels efter egen uppfinning förnyade och förändrade. Då det allmänt
beundrade mästerverket var satt i gång, blef Polhem allt mera ryktbar.
Äf-ven utländningar förklarade arbetet för oförlikneligt Det uppbrann tillika
med domkyrkotornen vid 1702 års brand. Polhem rigtade sin håg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
