Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 122. Arvid Bernhard Horn (Gripsholm. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen fiende. Sedan Horn blifvit utvexlad, återtogs Warschau af Svenskarne,
och Horn förde, vid Stanislai kröning, hans droltning till kyrkan. Under
denna tid blef Horn för andra g&ngen gift. Hans helsa var så försvagad,
att ban af konungen erhöll befallning alt resa hem, sedan han blifvit
utnämd till kungligt rid, samt derefter upphöjd till grefve och utsedd till
guvernör för den unge hertigen af Holstein. Han böljade snart med
iiver studera det svenska jus publicum samt faderneslandets förhållanden,
och redan 1710 ansågs han skicklig att blifva kanslipresident. Då
öppnades ett nytt Tålt för hans ärelystnad. Och otvifvelaktigt var Horn den man,
på hvilken allas blickar fåstades, medan konungen, efter slaget vid Pultava,
var frånvarande i Turkiet. Han hade vunnit krigisk ära, var en utmärkt
embctsman, egde diplomatisk skicklighet och lika mycket djerfhet som klokhet.
Han var nu andra gången enkling, och det hviskades, att prinsessan
Ulrika Eleonoras hand, och genom henne kronan, icke vore ett mål,
omöjligt att uppnå för den ptmarkte mannen. Men grefve Horn gifte sig med
den mäktige och rike fältmarskalken Nils Gyllenstjernas dotter, och stadgade
genom detta gifte sitt inflytande. Han visste likväl att undvika skenet af *
fiendtlighet mot konungen, ehuru man anser honom för drifijedern till
riksdagens sammankallande 1713. Efter konungens död uppträdde Horn
med djerfvare myndighet. Det var han, som förmådde Ulrika Eleonora
att afstå från enväldet, emedan han ville lägga högsta makten i rådets
händer. En brytning emellan honom och drottningen tvingade honom
likväl att taga afsked. Men vid landtmarskalksvalet 1720 erhöll han så stor
plu-ralitet, att hofvet nödgades söka försoning. Han återtog sina embeten,
och styrde nu, sedan Fredrik blifvit konung, med stadig hand, rikets
politiska förhållanden i aderton år. Väl bildades mot honom ett mäktigt
parti, men han bibehöll dock sin makt ända till 1758 års riksdag, då
motpartiet lyckades att få den lysande grefve Carl Gustaf Tessin vald till
landtmarskalk. Harmfull begärde den gamle Horn afsked och drog sig
tillbaka till det enskilda lifvet. Han var en man af stränga seder, förnäm
hållning och gammaldags gudsfruktan. Hans aristokratiska tänkesätt visade
sig i hvarje hans ord och blick. Han var frikostig mot de fattiga, så att
ban alltid i sin vagn medförde penningpåsar till allmosor. Aldrig glömde han
sin värdighet, hvilken också väl anstod hans utmärkta och sköna gestalt
Biogbafisea Uppgifter. Arvid, Bernhard Horn fBddes den 6 Apr. 1664
på Wuorenlaka gård i Finland. Fadren: öfverste Gustaf Bom. Modren: Anna
Helena v. Gerdten. Fcnr/k 1685. Kapten 1698. Generalmajor och friherre 1700.
Kung!, råd-1705. GrefVe 1706. Kansli-president 1710. Afskedad 1738. Afled den
17 Apr. 1742 på Ekebyholm. Gift med Anna Beata Ehrensten 1686, med enkefru
Inga Broméen, född Tömflyeht, 1705, samt med Margaretha Gytlénstjema 1711.
Trenne af hans bara med sista giftet Ofrerlefde honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
