Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 148. Johan Gottschalk Wallerius (L’Archeveque. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN GOTTSCHALK WALLERIUS.
MINERALOG.
Tror du lifvett morgon entam tkön!
Har ej vandrarn pd titt aftonläger
För tin möda och tin dygd en lön.
Som den jemnar, om ej öfverväger*
Med den vitet länge ikärpta bliek
Ser han allting, i dett tanna dager.
af Kullberg.
IMamnct Wallerius bar genom flera utmärkta män erhållit anseende inom
svenska lärdomshistorien. Redan pä sextonhundratalet hade den lärde professorn
Harald Wallerius uppträdt såsom en af sin tids lärdaste naturforskare och,
enligt den tidens sed, i disputationer nedlagt det hufvudsakligaste af sitt vetande.
Men ett ännu större namn förvärfvade sig i det följande århundradet en annan
Wallerius, som också var professor i Upsala. Han bette Johan Gottschalk och
var prestson från Nerike. En äldre bror, Nils, hade före bonom beträdt den
lärda banan och efter fulländade studier vid Strengnäs gymnasium och Upsala
universitet egnat sig åt de teologiska vetenskaperna. Johan Gottschalk valde
naturkunnigheten till sitt älsklingsämne. Hans föregående studier hade likväl
icke varit ensidigt rigtade åt detta håll, utan han följde den äldre brödrens
exempel och vann först den akademiska lagern, innan han egnade sig åt
medicinen och dess hjelpvetenskap naturforskningen. Han blef fyra år efter sin
magisterpromotion medicine doktor. Men, i stället för att vända sig till den
praktiska läkekonsten, drog honom hans håg till forskningar inom de egentliga
naturvetenskaperna att qvarstanna vid akademien. Der blef han väl medicine
adjunkt, men endast för att genom denna tjenst kunna komma till den han
egentligen åstundade, en profession i kemien. Också erhöll han en sådan. Han
ville då, med en vetenskapsmans nit, verka för professionen, och inrättade derföre
ett laboratorium. Emedan sjelfva den sedermera så högt lyftade kemien då ännu
icke hunnit det anseende, att den kunde blifva för många ett älsklingsstudium»
hade Wallerius svårt att erhålla biträde och deltagare i sina forskningar. Han
arbetade derföre till största delen ensam i sitt laboratorium. Men att hans
lärdom och skicklighet erkändes, bevisades deraf, att hans »mineralogia», en med
noggrann forskning och flit utförd indelning af mineralriket, emottogs med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
