Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 152. Hedvig Charlotta Nordenflycht (Martin. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDVIG CHARLOTTA NORDENFLYCHT.
Lifvett fröjd, hvad var du mera
An en drömbild, af mitt varma
Bjerta målad?
Euphrosyke.
Genom medfödda anlag och romantiska öden kallad till författarinna, vann
fru Nordenflycht snart ett stort namn och utöfvade ett stort inflytande pä
svenska litteraturen, utan att likväl hennes egna arbeten kunnat bibehålla
sig såsom klassiska. Hennes personlighet är mera intressant än hennes
skaldekonst. Fadren var kamrerare i Kammar-kollegium, och hon
bibehöll hans namn äfven efter sitt giftermål. På dödssängen förmanade fadren
sin sextonåriga dotter att gifta sig med en ung mekanikus, Joh. Tideman,
hvilkcn umgicks i huset. Denne brudgum var en yngling af utmärkt
umgängesvett och älskvärd karakter, men puckelryggig och motbjudande till sitt
yttre. Fröken Nordenflycht uppfyllde fadrens yttersta vilja, ehuru det för
henne var bittert, och var i trenne år Tidemans fästmö. Hans död
upplöste förbindelsen. Ett år derefter förälskade hon sig i en ung prest, Jakob
Fabricius, som också fattade kärlek för henne. Slägtingar lade sig i vägen
för deras förening, så att den måste uppskjutas i trenne år. Då blef han
amiralitetspastor i Carlskrona och ditförde sin älskade såsom maka. Men
efter sju månaders äktenskap blef hon enka. Fabricius sjelf var af ett
poetiskt lynne, och skref vers, förnämligast latinsk, samt idyller och
afhandlin-gar, hvilka sednare röja en djupsinnighet och en lyftning i idéer, som få
hans samtida egde. De älskandes brefvexling skedde på vers, och kärleken
utbildade sålunda deras anlag för konsten. Det var i synnerhet den
idylliska skaldearten, som den tiden var bruklig, och som det unga paret
företrädesvis begagnade. Ju innerligare de älskande varit fastade vid hvarandra,
desto djupare kände den efterlefvande sin smärta. Hon lades af sin sorg
på sjuksängen i flera veckor: derefter flyttade hon från Bleking och hyrde
sig ett torp på Lidingön, icke långt ifrån Stockholm. Hon klädde stugan
k med svart, prydde den med sorgliga taflor och tycktes endast lefva för sin
smarta. Yid sin clavcytnbal sjöng hon elegier, dem hon sjelf författad»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
