Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 155. Anders Johan von Höpken (Lundberg. Strömer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS JOHAN VOW HÖPKEN
GREFVE. RIKSRÅD.
Hur skönt flöt ej kans tpråk, hur lätt, hur noga
Omkring sitt ämne, lik en Romer sk toga
Med rika veck, med purpurkantad bräm,
Och ädel, präktig och ändå beqväm!
Tegnér.
filand de utmärkta statsmän, som Sveriges frihetstid uppammade, intager
grefve Höpken ett utmärkt rum, likväl mera genom sin personliga förmåga,
än genom hvad han uträttat. Han hade en lärdom, som satte honom bland
de förnämste af sin tids bildade män, och hans statsmannabiick, som likväl
föranledde nästan för mycken försigtighet, var mera vidsträckt än skarp.
Han kunde derföre framställa skälen för de politiska företag, som kommo
i fråga, sa klara på ömse sidor, att det någongång icke var så lätt att
afgöra, hvar öfvervigten befann sig. Ett drag målar hela hans karakter
såsom statsman. Ryske ambassadören BestuchefT hade före 1741 års krig
af Svenska regeringen fordrat ett kategoriskt svar, huruvida Sverige ämnade
bestämma sig för kriget eller freden. I rådet erhöll Höpken, som då var
sekreterare, uppdrag att författa svaret. Sedan ministern erhållit det,
skickade han efter Höpken for att erhålla närmare upplysning, emedan han
icke kunnat fatta meningen af den vigtiga statsskriften. Höpken förklarade,
att han icke hade befallning att lemna någon annan upplysning, än den
skriften innehöll. »Men jag har i två timmar», invände ministern,
»oupphörligen genomläst den, utan att blifva invigd i rådets hemlighetsfulla
mening». — »Och kan väl ers excellens begära», svarade Höpken, »att på två
timmar kunna utveckla hvad som kostat mig flera dagars möda att inveckla?»
Höpken hade genom utrikes résor i sina yngre år och grundliga studier
förberedt sig till sin diplomatiska bana, så att han ansågs för den
skickligaste i Svenska kabinettet för behandlingen af de utländska ärendena. Man
fann honom så oumbärlig, att hans befordran hastigt påskyndades. Han
var tretiefyra år gammal, då man sade om honom, att han en dag steg
upp som sekreterare, spisade middag såsom hofmarskalk och lade sig
såsom riksråd. Ständerna kallade honom med sällsynt enighet till kansli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
