Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 158. Sofia Magdalena (Gillberg. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING SOFIA MAGDALENA.
Tryck ditt varma hjerta mot ett kaUt,
Åltka, offra dig, — sta» aldrig klagat
Hvad är kärleken, tom fordrar allt
Mot dtn kärlek, tom kan aUt fOr draga t
Yalbaids.
Alltifrån sitt tredje år bestämd att bära Sveriges krona, uppfostrades
prinsessan Sofia Magdalena i Köpenhamn för denna lysande bestämmelse, hvars
glans hon sedermera fick betala med alla de sorger, som kunna drabba en
makas och en moders hjerta. Lysande i full ungdomsfriskhet, ankom
den 20-åriga prinsessan tiH Sverige, för att förenas med en gemftl,
endast några månader äldre, men redan utmärkt genom detta blixtrande
snille, detta personliga behag, som gifvit Gustaf den tredjes stämpel åt hela
hans tid. Prinsessans uppfostran hade varit allvarsam, till och med sträng,
och hon hade lärt att iakttaga all den grannlagenhet, som var en så
mycket vigtigare egenskap för henne, som de misstrogna Svenskarne hade svårt
att glömma hennes härkomst från en ofta fieudtligt sinnad grannstat
Hennes lynne var af naturen häftigt, men hon förstod att visa både tålamod
och ståndaktighet, då hennes värdighet sådant kräfde. Också sattes alla
hennes egenskaper på prof, då hon från det dystra och stränga Danska hofvet
på en gång infördes i den nöjenas och lustbarheternas verld, som Gustaf,
ehuru ännu blott kronprins, likväl begynte att utvidga omkring sig. Men
de nöjen och lustbarheter, som mötte Sofia Magdalena, voro icke för
makan och hennes hjerta, de voro för furstinnan och hennes rang. Hon fick
genast röna, att den gemål, vid hvilken hon fastades, icke hade sinne för
kärlek och innerligare känslor. Han visade henne artighet i stället för
ömhet, och den kalla etikettens bojor omslingrade hennes person i stället för
kärlekens och hymens. Hon måste nöja sig med sitt hofs hyllning, medan
hennes varma hjerta försmåddes af den otacksamma gemål hon likväl
älskade. Men hon bar sitt öde med tålamod och egnade sig endast så mycket
strängare åt sin pligt att enligt både sina egna och sin gemåls åsigter
upprätthålla hofvets anseende och glans. Hon var ytterst mån om sin
värdighet, och hade alltifrån sin barndom insupit tron på sin börds heliga
företrädesrättigheter. Emedan hon hos sin gemål icke egde eller ens tycktes
önska något inflytande på regeringsärenderna, sysselsatte hon sig emellan
hoffesterna, i hvilka hon måste deltaga, och de välgörenhetsinrättningar hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
