Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 169. Gustaf Mauritz Armfelt (Okänd. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmanade honom att hufvudstupa resa till Göteborg för att förekomma
fienden och försvara staden. Gråtande utropade Gustaf III, att hans vän ville
jaga honom i döden; men Armfelt gaf icke vika. Med all den makt han
egde öfver konungens lynne, tvang han honom att afresa, och uppslog
sålunda det mest lysande bladet i Gustaf IIl:s historia. Sedan konungens
personliga närvaro räddat Göteborg och vunnit freden, hade han allt skäl att
vara tacksam mot sin gunstling. Också blef Armfelts tillgifvenhet allt mera
gränslös. Sedan konungen sjelf fallit i sitt blod, fastade sig denna
tillgifvenhet vid hans minne, och hela den stämpliog, som Armfelt sammanspann
emot riksföreståndaren, och hvarvid han satte sin ära och sitt lif på spel,
egde ytterst sin anledning i hans kärlek till Gustaf III. Också, ehuru han
blifvit förklarad för fäderneslandets förrädare och dömd från lif, ära och
gods, återställdes han af Gustaf IU:s son i alla sina värdigheter; men det
var riksföreståndaren, sedan han blifvit konung, som upphöjde sin försonade
fiende till rikets högsta värdighet. Också borde Carl XIII vara tacksam äf-’
ven mot Armfelt för den krona han erhöll genom sin brorssons fall.
Under de politiska brytningarna måste likväl Armfelt slutligen afsäga sig sin
Svenska medborgarerätt. Lika äfventyrare som han var i politiken," var han
också i sitt enskilda lif, och onekligen har han gjort fullt skäl för det
honom tillagda namnet af «Nordens Alcibiades».
Biografiska Uppgiftek: Gustaf Mauritz Armfelt var son af
generalmajoren Magnu» Wilhelm Armfelt och; Maria Charlotta Wcnnerstedt. Han föddes d.
4 April 1787. Han blef 1774 fenrik vid gardet; hvarefter han skyndsamt avancerade.
Under Finska kriget var han generalmajor. Vid konungens död blef han
öfverståt-hållare, men begaf sig såsom minister till Wien, derifrån riksföreståndaren
aflägs-nade honom till Neapel. Här skulle han arresteras, då hans stämplingar hemma
blifvit upptäckta; men ban undflydde med sin familj till Ryssland. Gustaf Adoir
återkallade honom 1796, utnämnde bonom ånyo till minister i Wien samt 1808 till
öfverståthållare i Stockholm. Ar 1808 var han generalbefälbafvare på vestra
gränsen. Sedan han öfvergåu i Rysk tjenst, blef han Abo akademikansler och president
i kommittén för Finska ärenderna. Han afled i Zarskoje Zelo d. 19 Aug. 1814.
FOrmäld 1785 med grefvinnan Hedvig de la Gardie, med hvilken han hade fem
söner och en dotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
