Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 175. Anton Hoffman (Sundhets-kollegium. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTON HOFFHAN.
läkare.
Fosterlandet, fredeitj mentklighetén
Främst för allt du satte, ädle mani
För din själ odödligheten
Var ett ttraff, om dygd ej henne »an».
Franzén.
I det nya tidehvarf för naturforskningen och läkarevetenskapen, som uppgick
med Linné och Bosén von Bosenstein ifrån norden öfver den öfriga
verl-den, vaknade omkring de store männen flere förmågor, hvilka, liksom de
bidrogo till framgången af deras vetenskapliga verksamket, äfven göra anspråk
på dtl i deras ära. Bland dessa, de stores lärjungar, förtjenar äfven Anton
Hoffman efterverldens uppmärksamhet. Flere läkare med detta namn hafva
så väl i Sverige, som i andra länder, gjort det berömdt i läkekonstens
annaler. Den man, hvilkens bild vi här framställa, har serskildt såsom
medborgare anspråk på efterverldens aktning, mera för sina dygder och sitt
fo-sterlandssinne än för det ljus han gifvit vetenskapen. Det var egentligen Linné,
som hos Anton Hoffman väckte sinnet för naturen och sedan gaf honom till lärjunge
åt Rosén. Bedan som studerande var Hoffman utmärkt för sina kunskaper,
och vid promotionen innehade han hedersrummet. Såsom primus besvarade
han doktorsfrSgan, som rörde ett den tiden ännu icke afgjordt ämne,
nem-ligen huruvida gifter kunna anses såsom nyttiga läkemedel. Från den
e-gentliga vetenskapens utöfning var Hoffman nära att ryckas genom ett
träget em bete: han blef nemligen sekreterare i Collegium Medicum, och innan
öfrige embetsmän vid detta verk hunnit blifva tillsatte, måste han ensam
förena de skilda befattningarna af notarie, aktuarie och kamrerare. Ett
offer åt fäderneslandet af en förmåga, som på ett mera lysande falt skulle
vunnit högre utmärkelser, är otvifvelaktigt ett ädelt och stort, emedan det
förutsätter en hög kraft till försakelse af egen ära, och just uppoffringen åt
den i allmänhet mera obemärkta mödan är det, som utgör den sanna
fosterlandsvännens hufvuddrag. Ur denna embetsmannaverksamhet, oumbärlig
för staten, ehuru ofta dödande för de högre själsanlagen, drogs likväl
Hoffman efter nie års tjenstgöring. Han blef lifmedikus hos enkedrottning
Lovisa Ulrika, och fortfor i åtta år med denna befattning hos den snillrika men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
