Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 182. Carl Michael Bellman (Krafft. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL MICHAEL BELLMAN.
SKALD.
En tång tom vexer vilä, oeh likväl ansad
Där kon slem regel, men förtmår dett tvång,
Till hälften medceltlöt, till hälften tantad,
En gudadanj på gudaberget dan t ad
Med Faun och Gratie oeh Sångmö på «1» gång.
TegkéB.
För att rätt bedöma den mest originela af Sveriges skalder, den frejdade
dryckes-sångaren Bellman, erfordras icke endast menniskokännarens
fördomsfrihet, utan äfven en djup känsla af det underbara i sångens gåfva. Bellman kan
icke anses såsom en af bildningens kämpar, icke ens som härold för ett nytt
tidehvarf i vitterheten. Han står ensam i afseende på betydelsen af sin poetiska
verksamhet, och synes snarare såsom ett ofrivilligt uttryck af en ande, hvilken
verkade genom honom, än såsom en man i fullt medvetande af sitt mål och af
de krafter, hviika hans fria vilja beherrskar. De Bellmanska sångerna, alster af
ögonblickets ingifvelse, ega deruti ett eget behag, att de mera likna sköna
naturprodukter, än de framstå med anspråk på värdet af fulländade konstverk. De ega
derföre en friskhet, en naturlighet, ett slags obetingad nödvändighet i sin vilda
frihet, hvarigenom förorsakas, att allt hvad som härrör af blotta konsten, hvad
som är genomtänkt och innebär ett bestämdt syfte visar sig vara från dem
uteslutet. Det var nästan ofrivilligt som han hänfördes af sina ingifvelser, och han
syntes icke sjelf, sedan den poetiska stunden förflugit, det ringaste bekymrad
om sina skapelsers öde. Det var hans vänner som måste samla de i hast skrifna
bladen; ty det kanhända yppersta, som den tjusande sångaren författat, har for
evigt försvunnit i samma stund det föddes. Hvad efterverlden eger ar icke ett
urval, utan en öfverlefva, ehuru vår store konstdomare Kellgren ur sin
synpunkt tyckte sig hafva samlat det bästa af hvad som då var tillgängligt, och
som under namn af »Fredmans Epistlar» och »Sånger» ännu bevaras såsom
Bellmans förnämsta poetiska qvarlåtenskap. Men det är icke endast formens
egendomlighet, som utmärker Bellman. Hans skaldekonst är nationel, icke
blott i det afseende, att han tagit sina ämnen ur det svenska folklifvet, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
