Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 183. Johan Henrik Kellgren (Sergel. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med i de högsta kretsarna. Grefvinnan deremot var utmärkt för sin
skön-het och sitt vett, en af hofvets prydnader, och det betydde mycket vid
Gustaf den tredjes hof. Ocksä var hon en af de tre gratierna, hvilka
Kellgren besjöng i ett af sina elegantaste poemer. Det dagliga umgänget
i ett sådant lysande hus mäste ovilkorligen förfina den unge magisterns
smak och skärpa hans omdöme. En prolog, som han författat till nägot
af hofvets skådespel på Drottningholm, väckte Gustaf den tredjes
uppmärksamhet, och den unge poeten erhöll en pension. 1 förening med sin
vän, Carl Lenngren, utgaf Kellgren en tidning, Stockholms Posten, hvilken
onekligen på sin tid utöfvade ett ganska vigtigt inflytande i vittra ämnen.
Den ansågs såsom en vitter areopag, hvars domslut voro ojäfviga. Och
lik-v&l var den ingalunda konseqvent, minst i politiken. I början utmärkte den
sig för en så royalistik tendens, att den prisade lycksaligheten «i en
monar-kisk stat, der folket är entledigadt från allt bekymmer om sin egen
välfärd, der En arbetar och tntUioner njuta.« Men längre fram, då den
engelska statsförfattningen och engelsmännens frihet berömdes, hette det, att
«i ett sådant land (som England) födes man till storhet och dygder. Det
var i Rom, det är i England, som hjeltar och statsmän finnas mogne vid
tjugu år.« Och ytterligare anmärkes det: «att det större umgängesnöje,
som ibland Europas mest kultiverade nationer eger rum, räknar sin
början från den tiden, då man i samqväm begynt afhandla politiska ämnen;
ja, man kan våga påstå, att detta så begabbade mode ej allenast
befordrat dess större odling, utan ock att detsamma, i anseende till de
m&nga dertill erforderliga kunskaper, på visst sätt är och alltid varit
måttstocken, hvarefter ett folkslags kultur kan bestämmas.« Kellgren hade en
svag kroppskonstitution. En vän af nöjet, hade han kanhända icke vårdat
sin helsa rätt. 1 umgänget var han älskvärd och redbar. Han hade icke
lätt för att tala; men hans infall voro träffande, och hans rörliga lynne
upplågade lätt, i synnerhet då vigtiga ämnen voro föremål för samtalet
Hans drägt, liksom hans boning, saknade icke den elegans, som utmärkte
den bildade verldsmannen.
Btogbaviska Uppgift’kr. Kellgren föddes på Floby prostgård I
Wester-götland den i Dec. 1751. Fadren var kyrkoherden Jonas Kellgren, modren en
fröken Aminoff. Kellgren blef filos, magister 177*. Flyttade 1777 till Stockholm
såsom informator. Började utgifva Stockholms Posten 1778. Gustaf den tredje
ut-nämnde honom till sin handsekreterare och till en af de Aderton i Svenska
akademien. Han dog i Stockholm den SO April 1795, och begrofs på Jakobs kyrkogård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
