Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 184. Carl Gustaf af Leopold (Sergel. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL GUSTAF AP LEOPOLD.
SKALD.
Du Pharut tom slår qvar oeh t kin er
Vr en förgången »ångmrverld.
TlGrfB.
Redan vid 14 års ålder uppträdde Carl Gustaf Leopoldt såsom poet, i
det ban på Norrköpings rådhus höll ett tal på vers i anledning af
kronprinsen Gustafs födelsedag. Han var gymnasist den tiden, och ehuru sjelfva
detta tal, som röjer rättelser af en äldre hand, är föga poetiskt, bevisade det
likväl den afgjorda hågen för vitterhet. Såsom informator i ett grefligt
hus skref han, på begäran, morgonpsalmen 418 i vår psalmbok. Vid
kronprinsen Gustaf Adolfs födelse 1778 författade Leopoldt ett poem, hvilket
Kellgren skarpt recenserade i sin Stockholms Posten. «Det är intet poesi,
utan prosa, som löper rasande,« yttrade recensenten då om samme författar^,
åt hvilken han sedermera öfverlät och som så lange bar den franska
smakens spira inom vår svenska litteratur. Gustaf III ville förvandla sin d/am
Helmfeldt till opera, och Oxenstjerna föreslog Leopoldt till detta arbete.
Han var då magister (ban blef det i Greifsvald, der han några år
vistades) och bibliotekarie i Upsala. Vid sin ankomst och första företräde
för konungen, ville denne sätta honom i förlägenhet med den oväntade
och häftiga frågan: «hvad tycker ni om Liljestråles: fideikommiss till min son
Ingemund?« — «Äfven der finnas vackra stycken, Ers Maj:t,« svarade den
unge poeten, <*t. ex.:
Att störta någon annan ned, för ingen dödlig buga —
Och akta dig inför din knng att smickra eller ljugsf.
Det rum dig heligt vara bör, der hans person är när.
Och sanning är den högsta skatt du honom skyldig är.«
Han skulle icke väntat att en yngling, som så frimodigt yttrade sig till
en persons fördel, hvilken konungen icke kunde fördraga, sedermera skulle
blifva så tjust af Gustaf den tredjes personlighet, att han icke ansåg
något smicker för mycket tilltaget, för att frambäras för honom. Men det
var ett rus af svindlande beundran, som Gustaf förstod att ingjuta just i
sin närmasto omgifning. Med ingen af sina litteratörer var konungen så
förtrolig som med Leopold, och likväl höll han honom på det för en
undersåte vederbörliga afståndet. Då konungen spisade med Leopoldt på tu man
hand i Haga lustslott, dukades ett serskildt bord för poeten ett litet stycke
ifrån kungens, emedan Leopoldt icke hade en sådan rang, att ban ansågs böra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
