Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 186. Bengt Lidner (Okänd. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENGT L1DNEB.
SKALD.
Förstörd, förvirrad före mogningttlunden,
En rik, men sönderbruten harmoni,
En genius, aek, för djupt i stoftet bunden,
Hur Ömt begråter han i lagerlunden
Hvar liket qval! Du hör hans eget deruti.
Tegnéb.
Bland Sveriges skalder är Lidner ett stort namn. Hans skaldekonst innebar
en flägt af denna gudaingifvelse, som gör, att den slår an, att den genljudar i
en nations känslor. Han sjöng sånger, hvilka för bans tid voro de skönaste eller
åtminstone de mest poetiska som svenska språket dittills kunnat uppvisa. I
hans poesi ligger något öfverdrifvet, något omoget: men stora skönheter
öfver-täcka de stora felen. Man skulle kunna säga, att deras ursprung från en icke
blott af ett hårdhändt öde sönderbruten personlighet, utan eu genom eget
moraliskt förderf sjunken icke kan höljas af de utmärkta egenskaper, som naturen
eljest frikostigt slösat på den olycklige sångaren. Lidner var född i Göteborg,
blef tidigt moderlös och skickades till Lunds universitet och derefter till
Rostocks, der hans seder och uppförande slutligen sänkte honom så lågt, att hans
anhöriga nödgades bortskicka honom såsom simpel matros på en ostindiefarare.
I Gap rymde han från skeppet och tillbragte i stadens grannskap ett år uti den
djupaste uselhet, till dess ett annat skepp hemförde honom. Han skickades nu
till Stockholm, der han, emedan han i Rostock blifvit magister, antogs i
konungens kansli. Genom en tillfällighet, ett impromptu som han uppläste för
Gustaf III, vann han den snillrike konungens uppmärksamhet. Han hade då
ut-gifvit en samling fabler, och konungen trodde sig åt vitterheten vinna en
utmärkt idkare, då han beslöt att antaga sig Lidner och sörja för hans framtid.
Emedan poeten i Sverige förde ett lefnadssätt så i alla hänseenden förkastligt,
att han icke kunde qvarhållas i Stockholm, sände honom konungen till Paris,
för att af den ädle Greutz föras på bättre vägar. Man har skäl till den
förmodan, att Gustaf i Lidner trodde sig finna en författare för teatern, der
svenska skådespel fattades. Lidner utarbetade också i Paris sorgespelet »Erik XIV»,
hvilket med sina stora fel likväl äfven förenar dramatiska förtjenster. Lidners
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
