Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 188. Gudmund Göran Adlerbeth (Sergel. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDMUND GÖRAN ÅDLERBETH.
SKALD, STATSMAN.
Nato till Ådlerbeth ti» Mining ur tkuggornat rike!
Upp! jag viger dig in ail vara min härold i norden;
öfver dill hufvud, o tkald, tväfvar min ande, från nu.
Tegkkb.
D» Svenska skaldekonsten under den Gustafvianska tiden, Kellgrens och
Leopolds tid, tog en alltmera fransk riktning, uppträdde dock,
samtidigt med de anförda ledarne af tidens smak, män, som visserligen delade
deras åsigter i det hela, men med ett mera klassiskt sinne öppnade nya
flilt för poesien. En sädan man, slutande sig till den svenska akademiska
bildningen, men likväl verkande på ett af honom sjelf eröfradt område
sjelfständigt och ärofullt, var Ådlerbeth. Han hade redan i yngre åren
blifvit af grefve Gyllenborg föreställd för Gustaf III, som fattade välvilja och
vänskap för honom och inkallade honom i den krets af vitterhetsidkare,
hvilken konungen gerna i förtroligt umgänge såg omkring sig. Ådlerbeth
skref sina skaldestycken efter franska mönster, och öfversatte, ehuru fritt
och med egoa tillägg, några af de sorgespel, som då ansågos för franska
poesiens mästerstycken. Bland Adlerbeths orginalarbeten äro sorgespelen
»Ingiald Illråda» och »Kelonid,» samt operan »Kora och Alonzo», med
hvilkeos uppförande Gustaf III öppnade sin nya kungliga teater 1782, de
förnämsta. Han skref för Öfrigt icke många mindre skaldestycken, ehuru
de, som han författat, aro hållna i en ren och ädel stil. Adlerbeths högsta
ära ligger likväl i behandlingen af de romerska skalder, hvilkas förnämsta
arbeten han öfversatte med mästarehand och sålunda, kanske utan att sjelf
fullt inse det, bildade en motvigt mot den franska stelheten i de
enformiga alexandrinernas tvång, genom språkets lätthet och versens rörlighet
och lif i de obundna, efter latinet bildade versformerna, förnämligast i
hexametern. Det Sr såsom den svenska metrikens fader Ådlerbeth med
rätta gör anspråk att erkännas. Väl hade före honom Begnér försökt sig
i metriska öfversättningar af latinska skalder, men han förmådde icke
be-herrska formen och bilda sig ett system, såsom Ådlerbeth. Och går man
tillbaka till Stjernbjelm, så måste man finna, att hans versbyggnad, ehuru för
sin tid utmärkt och ledig, likväl röjde språkets dåvarande brist på
böjlig-het och klang. Det var derföre Ådlerbeth i svenska vitterheten öppnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
