Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 195. Per Hörberg (Hörberg. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR HÖRBERG.
MÅLARE.
Der /Innai mänga], tom måla bättre än jag,
myekrt mycket bättre, men de ka inga idéer,
förstår herrn, jag menar med idéer etora
tankar.
Uttryck AV HÖRBKB6.
Ofta finner man, då man besöker en kyrka i mellersta Sverige, en altartafla,
som på konstvännen gör ett storartadt intryck, utan att derföre vara ett
fullän-dadt mästerstycke. I dessa taflor finner man alltid tanke och hållning. De röja
ingen skola, utan äro inspirationer af ett naturligt stort anlag, hvilket liksom af
egen drift tvingats att framställa sina skapelser, utan ledning af alla dessa
utvägar, som studiet ger vid handen, och hvilka, om det är ett snille som
begagnat dem såsom medel, gifva konstverket en så stor fulländning, som af ett
sådant kan hinnas. Man finner derföre i dessa våra svenska kyrkomålningar en
anda af storhet midtibland många tekniska fel, ett sinne för karaktär och
uttryck, fastän saknad af idealitet, och slutligen en fyndighet att begagna medel,
hvilka en mera fullärd konst försmår. Ser man på taflan ett uppträde ur den
evangeliska historien, framställdt med grofva färger, i allmänhet breda skuggor,
och ljuset kanske, om det är ett nattstycke, t. ex. Christi grafläggning, till en
förvånande effekt framlockadt genom ett med glas betäckt och lätt öfvermåladt
hål på taflan, hvilket belyses af ett bakom liggande fönster, figurerna kolossala,
perspektiven väl iakttagen, det hela snillrikt, så är det af bouden Pehr Hörberg,
som denna tafla blifvit målad. Om han icke är Sveriges störste målare, så har
det icke berott på hans anlag, utan på hans lefnadsomständigheter. Det var i
skogen, der han gick såsom vallhjon, det var vid tiggarpåsen, det var vid
plogen, som hans sinne för den bildande konsten likväl bröt sig fram och lät
honom höra den inre kallelsens röst. Sedan han, i strid med armodet och
betrycket, ändtligen vid omkring fyratio års ålder fick tillfälle att till fots vandra
upp till Stockholm, se dess konstskatter och väcka dess konstnärers och
konstvänners uppmärksamhet, var han befriad från den hårdaste nöden. Han erhöll
beställningar« hvilka gåfvo honom, ehuru obetydlig han beräknade sin arbetslön,
en inkomst, hvilken hans sparsamhet och tarflighet för honom gjorde ansenlig.
Han köpte sig då ett fjerdedels hemman, hvaraf han och hans familj hade sin
bergning. Då han, i sina sednare år, åt sina söner afstod sina hemman (ty han
köpte ett fjerdedels hemman till), hade han byggt sig en sal, dit han drog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
