Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 211. Lars Hjortsberg (Sandberg, J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS HJORTSBERG.
SKÅDESPELARE.
SA alttid »tor oeh alltid tann tillika
Med »iiker bliek den »mala väg han följde,
Som mellan Ufver drift oeh mAtta gir.
För ikamtet ieke vetteti tag han glömde,
Oeh, när det gra löjet$ kalk kan tömde,
’ Der lig en emärtani tir på bottnen qvar,
t Som vittne om den eanna humorn bar.
H. SiTHKRBBBO.
Sveriges utmärktaste skådespelare började redan som barn den bana, på
hvilken ban vann konstens lager och en ryktbarhet, som oförminskad
fösta-de ett halft sekels beundran vid hans mimiska framställningar. Han var
endast sju år gammal, då han spelade sin första roll. I)et lifliga barnets
anlag väckte uppseende och deltagande. Hjortsberg erhöll nu en utmärkt
lärarinna i den stora sfingerskan och skådespelerskan fru Muller. Derefter
åtog sig Monvel, en ryktbar både dramatisk skriftställare och skådespelare,
inkallad till Sverige af Gustaf III för att förestå den fransyska teater, han
ansåg nödig för hofvets bildning och nöje, den unga talangens
handledning. Men konungen ville än vidare utveckla och utbilda de Iofvande
anlagen, och upptog Hjortsberg ibland de ofrälse pager, hvilka under namn
af Gar^öns bleus utgjorde ett eget slags uppvaktning. Här blef Hjortsbergs
åliggande att dels läsa för konungen, dels förestå biblioteket på Haga.
Men han fick likväl ieke försumma teatern. MSngsidig och fin blef sålunda
hans bildning, och det, som utgjorde hans storhet såsom skådespelare, var
kanske Hla mycket denna höga bildning, som sjelfva de egentliga naturs-.
gåfvorna. En förträffligare skola, än den som lyckan sålunda öppnade för
Hjortsberg, har ’sältan en skådespelare genomgått. Också var hans
tillgif-venhet för konungen innerlig. Han följde honom undef fälttåget i Finland
och på resorna till Aachen och Spaa. Han var äfven närvarande just då
konungen blef skjuten, och slrfljdes ifrån det bedröfliga ögonblicket icke
frSn sin valgörare, förrän denne aflidit. Han hade så haft konungens
förtroende, att han för Hertigen-regenten kunde utvisa, hvar konungen
hade några enskilda penningar förvarade i Haga slott, men sedan han
fullgjort denna pligt, satte han aldrig mer sin fot i den sköna parken, som
derefter innehöll idel sorgliga minnen för honom. Men på scenen
framstod han allt större. Den säkra blick, hvarmed han uppfattade hvarje roll,
den fina skiftning, han förstod att uttrycka för hvarje känsla, den
bestämda hållniug, han inlade i den personlighet han ville gifva, gåfvo åt hans
framställningar en så individuel och bestämd karaktär, att man tyckte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
