Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 217. Georg Carl von Döbeln (Wetterling. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att afstå från sin engång anbefallda rörelse. Der några kanonslupar eller
skator lågo infrusna, brändes de, för att icke falla i Ryssarnes våld, och
röken af striden och af de brinnande fartygen hvälfde sig öfver isfälten.
Under dessa rörelser, som förberedde en större och skarpare strid
just på sjelfva hafvet, emellan Svenska och Åländska skärgårdarna, anlände
en kurir, major Arfvedson, från Stockholm, med underrättelse till general
Döbeln om regimentsförändringen i Sverige, och en skrifvelse från
riksföreståndaren hertig Carl. Detta bref anbefallde Döbeln att återgå öfver
hafvet, om han anföiles af en öfverlägsen styrka. Generalen ville ogerna
öf-vergifva Åland, men i alla fall hellre lemna det genom underhaudlingar,
än af vapenmakt låta drifva sig derifrån. Han skickade genast
underrättelsen om hvad som förefallit till Ryska befalhafvaren, och begärde ett
sammanträde, under det hans trupper fortsatte sin rörelse, och endast tvenne
små bataljoner gjorde halt för att dölja den. Mötet bifölls, och i
Cle-metsby infunno sig den 16 mars de Ryska generalerna, bla*td hvilka den
sluge underhandlaren van Sucbtelen, äfvensom den Svenska befitlhafvaren,
jemte några af hans officerare. I början fordrade Ryssame, att Döbeln
skulle gifva sig; men han förklarade med stolthet, att han hellre skulle
slåss tiU sista man. Då uppgjordes den öfverenskommelsen,. att
Sven-skarne »nom tre dygn skulle återt&ga från Åland, der deras sjuka, under
Svenskt befäl och Svensk läkarevård, (inge qvarstadna tills de tillfrisknat,
utan att blifva krigsfångar. Just då denna konvention skulle undertecknas
af generalerna, anlände Ryska krigsministern, grefve Araktschejeff. Han
sönderref konventionen och förklarade, att kejsaren icke nöjde sig med
Ålands eröfring: i Sveriges hufvudstad skulle freden aklutas, och den läla
Svenska styrkan kunde icke undgå att sträcka gevär. På det häftigaste
uppbragt öfver ett så hånfullt öfver mod, sprang den Svenske generalen upp,
utmanade sina fiender till envig, men lemnade stället Hans förbittring
hindrade honom likväl ingalunda att qvarlemna öfverstkjjtaaat Lagerbring
såsom underhandlare, för att ytterligare uppehåHa fienden.
Döbeln hade slutligen hela sin stridsfärdiga styrka, som numera icke
uppgick till 5000 man, samlad på Ekerön, den yttersta af Ålands öar.
Derifeån skulle nu tåget anträdas öfver hafvet till den i fjerran liggande
Svenska kusten. Den 17 mars satte sig armén i rörelse utåt den
oeftrev-skådUga slätten, der få veokor förut Britanniens och Sveriges flaggor svajade
och skeppen utbredde sipa. segel, men under hvars snöbetäckta yta hafvete
böljor nu lågo fångna och gåfvo luft åt sin oro i det fenomen, att med
en förförlig knaU en vemna i isen här ooh der uppsprängdes af kylan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
