Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 220. Carl August (Fahlcrantz. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL AUGUST,
KRONPRINS.
Förgäfvet än en gång »teg Baldur opp pä jorden,
Carl Augutl var hant nya namti;
EU präktigt itjenfall liki, han gläntte öfver norden —
Tbgnék.
Det gifves en storhet, som ett folks kärlek skänker ät ett ädelt föremftl.
Denna kärlek förutsätter icke alltid endast lysande egenskaper: den kan
egnas åt hjertats och en redbar karakters djupare värde. Och den storhet,
som just ligger i ett flärdlöst och flärdfritt sinne, om den också endast
framstått såsom en hägring af hastigt släckta förhoppningar, har likväl ett
eget behag äfven för historien. Bland furstar, som varit föremål för en
nations gladaste förhoppningar, men blifvit tidigt bortryckta af ett oblidt
öde, står ännu Carl August i fulla glansen af ett saknande minne hos
Svenska folket. Prinsen var befälhafvare i Norrige, der just ett krig
sna-nare förespelades med ströftåg och smärre expeditioner, än på allvar
utfördes, då på en gång den sällsamma tilldragelsen timade, att ett folk,
som hvarken var eller fruktade att blifva öfvervunnet af den fiendtlige
be-falhafvaren, dock ur de fiendtliga lederna valde honom till sin blifvande
regent. Det var dels aktningen för hans medborgerliga dygder, dem
ryktet väl kände äfven i Sverige, dels den tysta förhoppningen hos de män,
hvilka förnämligast kallade och verkade för honom, att han en dag med
Sveriges krona skulle förena Norriges, som beredde honom ett mottagande,
fullt af kärlek och hopp hos Svenska folket Hans bana, innan han blef
kronprins, var föga lysande, men ädel och verksam, som hela hans själ.
Han hade åtnjutit en grundlig uppfostran och studerat vid universitetet i
Leipzig i trenne år. Hans kunskaper voro icke ytliga, och, ehuru han
hufvudsakligast egnade sig åt krigsyrket, hade han med serdeles flit och
förkärlek omfattat de statistiska och kameralvetenskaperna. Han var 17
år, då han hemkom från universitetet och trädde i Dansk tjenst, der hans
frändskap med konungahuset påskyndade hans upphöjelse till högre militä>
riska grader. Men Danmark erbjöd intet Tält för den unge krigarens
vett-girighet, helst i en tid, då en ny anda vaknade hos folken, och nya idéer
i krigskonsten lockade segren till förut okända hjeltar. Prins Christian
August (så var prinsens egentliga namn) begaf sig 1797 till erkehertig
Carl af Österrike, för att lära krigskonsten af denne bjelte. Freden med
Frankrike afbröt hastigt detta krig, och prinsen, öfverste för ett kyrassier*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
