Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 238. Bernhard Henrik Crusell (Sandberg. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BERNHARD HENRIK CRUSELL.
TONKONSTNÄR.
Der känslan frisk för skönhet blommar,
Af sången ock vår jord bebos;
Han öppnar själens helgedomar
Som solen vecklar upp en ros;
Han är en ande, ljuf och from,
Och gifmild på Guds rikedom.
v. Zeipel.
Ur en armodets koja i Finland uppblomstrade, liksom Linnéan i skogen,
det musikaliska snille, som gjort Crusells namn så bekant och kärt i
Sverige. Hans far var en fattig bokbindare i Nystad, och den enda
undervisning sonen erhöll, var innanläsning af sin mor. Alltifrån spädaste åren
röjde han en synnerlig fallenhet för musiken, men i födelsestaden hade han
icke ens tillfälle att höra någon egentlig musik. Då han var åtta år
gammal, flyttade modren, som blifvit enka, till Nurmijärvi socken i Nyland.
Här fick den fattiga gossen låna en förskrift af en informator i ett hus,
dit han någon gång blifvit skickad i ärender. Han lärde sig sålunda på
egen hand att skrifva. I grannskapet bodde en klarinettblåsare vid Nylands
regimente. Dennes son hade af fadren lärt att efter gehör blåsa några
stycken på klarinett, och de båda gossarne utbytte med hvarandra sin
konstfärdighet, den ena i musiken, den andra i skrifkonsten. Innan kort
lyckades Crusell att på en gammal klarinett med endast tvenne klaffar icke
blott utföra alla sin väns stycken, utan äfven uttaga alla de melodier han
sjelf kunde sjunga. Denna gossens skicklighet väckte uppseende i
grannskapet, och kapten Armfelt, hos hvilken han fått låna förskriften, tog
gossen med sig på en resa till Sveaborg. Der, så snart paraden var slut,
inkallades gossen i officersrummet, och man gaf honom den första
klarinett som var till hands. Med frusna fingrar spelade han då alla de
stycken han kunde. «Jag har aldrig sedermera, då jag uppträdt offentligen,
varit mindre rädd än då,» yttrade Crusell sedermera. En af officerarne,
major Wallenstjerna, som var närvarande vid tillfället, fattade tillgifvenhet
för den tolfåriga gossen, antog honom till volontär vid enkedrottningens
lifregimente och införde honom i sitt hus, der han åtnjöt en faderlig
omvårdnad. Kriget mot Ryssland, som utbröt 1788, fordrade Wallenstjernas
deltagande, och på enträgen begäran fick Crusell tillåtelse att följa sin
välgörare i fält. Med en del af regimentet befann sig majoren ombord på
chebecken Ivar Benlös. Med detta fartyg bevistade Crusell flera
träffningar. Om hösten detta år återvände majoren med sin fosterson till
Sveaborg, der han förblef till 1791, då han med sin bataljon kommenderades
till Stockholm. Han tog gossen med sig. I hufvudstaden öppnades för den
unge tonkonstnären en ny verld. Han fick nu lära noterna och uppträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:55:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svestorman/0961.html
