Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - J. A. Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 SVENSKA TONSÄTTARE.
genomgick i dem på sitt grundliga och djupgående sätt musikens
historia. Tiden måste äfven räcka till för lektioner, och många
elever fingo under lärarens erfarna ledning en allvarlig och
gedigen musikalisk uppfostran. Den betydelse en sådan mans
lifsgärning haft är oberäknelig och oskattbar, helst när den utöf-
vats i en stad, där en stor del af landets bildbara ungdom var
samlad och under en lång följd af år med aldrig svikande trohet.
Josephson var vid olika tillfällen föremål för en storartad
hyllning, hvilket visar, att han trots sitt tysta och tillbaka-
dragna väsen var värderad i vida kretsar. Så firades han på
femtioårsdagen, då han äfven mottog nordstjärneorden, med en
fest, bevistad af flera hundra personer, samt vidare 1874, efter
att ha verkat ett kvarts sekel som director musices, då han
fick professors namn, titel och värdighet. I det allvarliga tal
han då höll till studenterna uttalade han sina innersta tankar
om musiken. Något däraf må här anföras: ^En skön konst,
idkad i renhet och sanning, kan äfven för den, som idkar den,
blifva ett frö till mången härlig vederkvickelse i ungdomen, till
mången rik välsignelse under det senare lifvets skiften. Musiken
har, å andra sidan, många frestelsens andar i följe, men må vi
tro och hoppas, att dessa skola besegras af hvar och en, som
erkänner tonernas himmelska ursprung. Må vi gemensamt er-
känna detta ursprung och låtom oss hoppas, att den mäktiga
hand, som leder oss i det allvarliga arbetet, äfven skall vara
oss nära vid de vederkvickelser vi söka och hämta ur musik-
lifvets rikt flödande källa".
Josephson nådde ej någon hög ålder. Redan nyåret 1879
hemsöktes han af sjukdom och nedlades följande år på döds-
bädden i följd af en svår lunginflammation, som han ådragit
sig vid den gamla vännen Thekla Knös’ begrafning. Den 29
mars 1880 skildes han hädan, lugnt och fridfullt i tron på sin
Gud såsom han lefvat. Begrafningen i domkyrkan bevistades
af en mängd människor, och O. D. sjöng därvid hans eget
vackra Requiem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
