Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Apotekarekårens rekrytering, apotekselevernas förkunskaper och undervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
att densamma med tacksamhet mottagit doktor N. J. Ber-
lins erbjudande att 2 timmar om söndagarna meddela ele-
verna i Stockholm kostnadsfri undervisning i latin och tyska.
Dessa lektioner torde emellertid ej hafva fortsatt längre än
högst ett par år, eller till dess Berlin slutade sin verksam-
het såsom lärare vid Farmaceutiska institutet.
Yid sidan af ofvannämnda mera officiella lärokurser
hade apotekseleverna, åtminstone på 1820-talet, tillfälle att
åtnjuta den privata undervisning, som apotekare C. F. Pla-
gemann meddelade såväl praktiskt som teoretiskt mot en
viss afgift.
o
Ar 1853 förekommer ånyo gemensam undervisning för
eleverna. Direktionen beslöt nämligen detta år, att en läro-
kurs i latin och tyska skulle anordnas för de farmaceuter
och elever, som vistades i hufvudstaden, med lektionstider
kl. 8 —10 om söndagsmorgnarna. Kostnaden skulle till
hälften täckas af societetens kassa och till hälften af apo-
tekarne i Stockholm. Till lärare utsågs apotekare K. Fr.
Thedenius, som äfven meddelade kostnadsfri undervisning
i botanik och zoologi under sommaren. Thedenius afgick
emellertid redan 1855 från lärarebefattningen och efter-
träddes af magister A. Falk.
Om alltså de i Stockholm anställda apotekseleverna vid
denna tid och säkerligen äfven sedermera haft tillfälle att
förvärfva nödiga kunskaper genom därtill kompetenta lärare,
torde däremot i allmänhet elevernas kunskaper och deras
undervisning å landets öfriga apotek lämnat åtskilligt öfrigt
att önska under större delen af 1800-talet. Belysande för
förhållandena i detta hänseende är ett uttalande år 1862 i
Farmaceutiska föreningens första årsberättelse, i hvilken
dess styrelse på det kraftigaste tager till orda för höjande
af apotekselevernas kunskaper ej minst genom förbättrande
af deras undervisning å apoteken. »Det är en allt för väl
känd sak», heter det, »att få apotekare taga noggrann kän-
nedom om den elevs kunskaper, som på apoteket mottages,
och ännu färre äro de, som enligt reglementet tillåta elev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
