Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Konungasonen och prinsessan Singorra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RR/MSKSSAM SINGOKRA. l()l
grät. När det sä led mot morgonen och sol rann upp,
kom der en ung flicka gåendes för att hemta vatten.
Vid hon nu lutade sig ned och fick se den fagra Sin-
gorras bild i källan, blef hon mycket glad och kunde
icke annat tro, än det var sitt eget anlete som hon säg.
Hon slog derför händerna tillsamman och ropade:
»Hvad! har jag blifvit sä vacker? Dä passar jag inte
längre på att sitta i stugan hos min blinde far.» Med
dessa ord lemnade hon sin kruka och lopp sina färde.
Men Singorra tog krukan full med vatten, gick upp i
stugan till den blinde mannen och aktade honom sä
väl, som hade han varit hennes fader. Gubben kunde
icke heller tro annat, än det var hans egen dotter,
ehuru det föll honom sällsamt före, att hon i hast blif¬
vit så annorlunda till sinnes.
Imellertid spred sig ett stort rykte kring bygden
om den blinde gubbens dotter, att hon var så vacker,
att vänare vif inte kunde finnas. Detta tal kom äfven
för hofmännen på kungsgården, och de satte sig i sinnet
att pröfva, om det var sant som sades, att den unga
tärnan var lika stolt som hon var vacker. De sämjades
nu sä, att hvar efter annan skulle eftersträfva hennes
ynnest, och mente, att de pä sistone skulle få sanna
det gamla rönet, att »alltid koxar dufvan, men båge
bändes.»
När det led pä qvällen, skulle sä den förste hof-
mannen pröfva sin lycka. Han gaf sig derför till gub¬
bens stuga, satte sig att snacka med den fagra mön
och halp henne med hennes sysslor, såsom unga män
Sv. Folksagor. I I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
