Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbrast Toll: nåväl! jag ställer utanför kyrkan 2
kanoner, rigtade genom fenstret mot predikstolen
och en officerare i ett annat fenster och mig sjelf
på gången. I samma ögonblick, ni börjar bönen
för ständerna, uppdrager jag min näsduk, och
officeraren vid fenstret likaledes sin, och då affyras
kanonerna. När prosten söndagsmorgonen kom till
kyrkan, såg han kanonerna med brinnande luntor
derutanför och officeraren i fönstret och Toll på
gången. När ordningen kom till bemälte bön, fäste
Toll sina genomträngande ögon på prosten och
tog med en betydelsefull åtbörd efter näsduken.
Prosten hukade sig då ned i predikstolen så djupt,
att ej mer än hufvudet syntes, och uteslöt bemälte
bön samt öfvergick till Fader vår;[1] hvarvid Toll
framdrog i stället för näsduken sin snusdosa och
tog derur en pris; och så var äfven denna
brytning lyckligen öfverstånden.
Under tiden nalkades prins Karl med några
skånska regementen. Emellan honom och Toll
vexlades nu åtskilliga bref och krigsrörelser af
låtsad fiendtlighet; men snart kom underrättelse
om revolutionens lyckliga genomförande i
Stockholm, hvarefter de båda genast i all vänskaplighet
förenade sina troppar[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
