Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intagna af dess satser. Skytten var högeligen förbittrad,
och sökte på allt sätt hämma den andeliga smittan.
Men förgäfves. Knappt var Skytten död, förr än
nästan hela Uppsala akademi öppet bekände sig till de
Aristoteliska lärosatserna.
Bland språken drefs det Latinska med serdeles
ifver. De lägre läroverken voro först nyligen inrättade.
Derföre hade de ännu icke hunnit sprida en allmännare
grundlighet i detta språk. Men den uteslutande
sysselsättning dermed, som nu påböds i skolorna, jemnte
bruket att der icke tala annat än latin alstrade de
många män, som under nästa tidehvarf visade så stort
mästerskap i detta språk. Grekiska och Hebreiska
voro mindre allmänt drifna.
Modersmålet låg ännu i linda. De från
trettioåra kriget hemkomna Svenskarna medförde en hop
Tyska ord och talesätt. För många begrepp saknades
också Svenska uttryck, hvarföre man lånte främmande.
Regeringen fattade visserligen ett beslut att
åtminstone i riksdagsförhandlingarna undvika sådana[1], men det
kunde ej alltid verkställas. Språket utgjordes af en
brokig, olikartad sammansättning af Svenska, Tyska
och Latin, samt ett och annat ord Fransyska. Det var
långsläpigt samt ovigt. Ingen utmärktare skald
uppstod; och sjelfva de snillrikaste författare hade svårt
att äfven i obunden stil kunna med behag och klarhet
uttrycka sina tankar.
Det var dock rikets eget språk. Regeringen ville
hedra det som sådant, och beslöt derföre att vid
offentliga sammanträden med främmande sändebud sjelf
alltid detsamma begagna[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
