Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom de nu meddelade resultaten af jemförande försökskulturer
med hafre, ärter och sockerbetor är fullständig bekräftelse vunnen på
det höga värde, man redan på grund af citratlösligheten kunde finna
sig berättigad att tillmäta wiborghsfosfatet. Det innehåller
uppenbarligen en citratlöslig fosforsyra af alldeles samma effekt som den bästa
hittills tillverkade thomasslagg, deri densamma, enligt hvad allmänt är
bekant, täflar med vattenlöslig superfosfatfosforsyra med hänsyn till
verkan på kulturväxternas utveckling. Den höga citratlöslighet af 95
på 100, som utan vidare enligt här ofvan angifna framställningssätt
uppnås för wiborghsfosfatet, synes mig bero derpå, att upptagandet af
mera bas försiggår vid en värmegrad så låg, att massan icke smälter
utan dervid endast blir i hög måtto uppluckrad, under det att
thomasslaggens bildning deremot är förenad med en intensiv värmeutveckling,
som bringar den i lättflytande tillstånd, och denna smältprodukt kan
derefter svårligen på något sätt fås i samma luckra skick, som
wiborghsfosfatet omedelbart efter sin framställning redan eger.
Om ozon samt om syrets aktivering.
Referat af Å. G. Ekstrand.
Nyare åsigter om antozon.
Schönbein, ozonets upptäckare, antog utom vanligt syre två
modifikationer deraf, ozon och antozon, hvaraf den förra var laddad med
negativ, den senare med positiv elektricitet. Dessa båda modifikationer
kunde antingen frigöras ur vissa syreföreningar (ozonider, hvartill
räknades superoxider af silfver, bly och mangan, kromsyra,
öfvermangansyra m. fl., och antozonider, hvartill räknades väte- och
bariumsuperoxid m. fl. dylika) eller ock erhållas vid elektrisk urladdning genom
syre eller luft. Meissner, som på ett förtjenstfullt sätt fortsatte och
vidare utsträckte Schönbein’s undersökningar, fann, att antozon i
beröring med vatten bildar vätesuperoxid och dervid tillika framkallar
hvita ångor, hvarför han utbytte namnet antozon mot atmizon, helst
som detta var antozonets mest framträdande egenskap.
Sedan man funnit, att en molekyl ozon består af tre mol. syre,
tänkte man sig bildningen af dess olika modifikationer på det sättet,
att genom den elektriska urladdningen en syremolekyl sönderdelas i
en positiv och en negativ atom, genom hvilkas anlagring vid hvar
sin molekyl neutralt syre fås två motsatt polariserade molekyler,
hvardera på tre atomer, v. Helmholtz och Richarz ansågo, att det s. k.
antozonet var syre i tillstånd af fria joner. Slutligen hafva Engler och
Wild påvisat, att de hvita ångor, som uppstå efter förstöring af ozon
hvarken kunna tillskrifvas vätesuperoxid eller någon särskild
modifikation af syre.
De ångor, hvarom här är fråga, uppstå, när ozonet på något sätt
förstöres eller, som man säger, desozoniseras, under det att antozonet
stannar qvar och kan undersökas för sig. En sådan desozonisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1898/0101.html
