Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
den af O sm ond upptäckta strukturbeståndsdel i urglödgadt stål, som
benämnes »sorbit», och att »perliten» i sådant, kolrikt stål icke, såsom
man vanligen antager, består af lameller af karbid (cementit) och rent
järn (ferrit), utan af cementit och sorbit.
Lösningen med 0.2 7 % C. är dock icke beständig, såvida ej ett
visst öfverskott af kol förefinnes. Äfven vid låg kolhalt (t. ex. < 0.2 %)
kan man nämligen mikroskopiskt iakttaga en utskild, kolrikare substans
(cementit); grundmassan måste därför här bestå af ett mer eller mindre
rent järn. Enligt hvad man finner vid granskning af de
ledningsmot-ståndsbestämningar som Wedding1) meddelar, håller detta ej mer än
(högst) 0.06—0.07 % C. i lösning.
Oaktadt ett temligen stort antal forskare ha sysselsatt sig med
ledningsmotståndet hos järn och stål, lyckas man icke finna mer än
temligen fåtaliga bestämningar, som hänföra sig till analyseradt material.
De uppgifter jag kunnat finna, af W. H. Jonsson, H. Wedding och H.
Le Ghatelier bekräfta emellertid det ofvan vunna resultatet på ett fullt
tillfredsställande sätt.2) Genom de bestämningar, som Wedding
publicerat, finner man, att äfven fosfor förhåller sig såsom härdningskol, kisel
och mangan, något som ej kunnat framgå af det undersökta, svenska
materialet. Le Ghatelier har redan funnit, att en atom kisel höjer
ledningsmotståndet jämnt lika mycket som en atom härdningskol; det belopp,
hvarmed ledningsmotståndet höjes af en löst atom på 100 atomer
aflösningen, uppges af Le Ghatelier till 5—7 mikrohm/cm3, i medeltal 6.3,
hvilket kommer ganska nära det tal, 5.9, som beräknas ur mina
bestämningar. — I det af denne forskare undersökta stålet, synes
karbidkolet öka ledningsmotståndet, ehuru svagt. Det är ju icke otänkbart, att
olika stålsorter möjligen kunna vara något olika i detta afseende.
Skenbart kommer nog ofta ledningsmotståndet att stiga med karbidkolet,
därför att i regeln Si och Mn ökas med kolhalten.
Sammanfattning.
l:o) Ekvivalenta mängder af olika ämnen, lösta i järnet, föröka
dess ledningsmotstånd med samma belopp. Detta är direkt uppvisadt
för O, Si, Mn, samt äfven, genom bestämningar af Wedding, för P.3)
En löst atom på 100 atomer af lösningen höjer ledningsmotståndet med
5.9 mikrohm/cm3, hvilket öfverensstämmer med Le Ghatelier^
bestämningar.
2:o) I järnet utskild karbid har knappast märkbart inflytande på led-
1) Den intresserade hänvisas till en uppsats af förf. i Zeitschr. f. phys. Chemie
1902.
2) Se förf:s cit. afhandling i Zeitschr. f. phys. Chemie 1902.
3) Va 1902. Att detta äfven gäller för Al, finner man särdeles tydligt vid
be-räkning af några uppgifter, som E. Gumlich omnämner i ett nyutkommet häfte af
Elektrotechnische Zeitschr. (23, p. 101, 1902); det gäller tydligen äfven för Cr, Ni,
och Wo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
