Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
med stor noggrannhet vigterna af lika stora volymer vatten och sprit och
kan derur beräkna spritens egentliga vigt.
Hornberg har uppfunnit ett annat sätt att bestämma vätskors
egentliga vigt nemligen med pykn om etern, hvilken således är ungefär lika
gammal som Fahrenheit1 s areometer.
År 1768 uppfann Baumé sin areometer för bestämmande af
sprit-hal tiga vätskors styrka. För att konstruera instrumentet måste han ha
två fixpunkter, den ena erhölls i rent vatten, den andra i en 10-procentig
saltlösning; det streck, hvartill instrumentet sjönk i den 10-procentiga
saltlösningen betecknades med O, derefter sattes det i destilleradt vatten,
och den punkt, hvartill det nu sjönk, betecknades med 10. Afståndet
mellan 0 och 10 delades i 10 lika delar, hvarefter delningen fortsattes
på lika sätt -öfver 10 ända till 50 grader. Härigenom var möjlighet
gifven att alltid få likartade instrument samt att lätt och behändigt
bestämma bränvins styrka. Det torde böra anmärkas, att Baumé’s
areometer (1763) för vätskor tyngre än vatten ej är en omedelbar fortsättning
af den nu beskrifna för sprit, ty den för tyngre vätskor graderas så, att
0-punkten betecknar rent vatten, samt 15-punkten en 15-procentig
kok-saltlösning. Vid spritareometern åter betecknade 10-punkten rent vatten.
Vi framhöllo nyss, att uppfinningar under seklernas lopp kunna gå
förlorade, men det händer också, att uppfinnare helt hastigt och lustigt
öfverraskas med, att en annan gjort deras uppfinning till sin; något sådant
hände också Baumé, ty Cartier, den guldsmedsarbetare, som hjelpte
Baumé att tillverka hans metallareometrar, fortsatte att tillverka för
egen räkning, och deraf har det kommit, att de Baumé^ka,
bränvins-profvarne endast äro kända under namnet Cartier’sksL profvare. Detta
grämde naturligtvis Baumé, och han protesterade deremot, men det hjelpte
ej. Franska staten antog 1771 Baumé’s areometer under namn af
Gar-tier’& för handeln med bränvin. Det bör dock tilläggas, att Cartier gjort
en minimal förändring i graderingen mellan 10 och 45°, som han
behöll såsom slutpunkt.
Emedan temperaturen spelar en betydande roll vid bestämning af
spritens egentliga vigt, var det naturligtvis en god sak att få en
termometer anbragt i sjelfva areometern och den, som hittade på detta,
var Assier Perica 1777, det var således en termoalkoholometer
alldeles som våra nuvarande bränvinsprofvare. Men det fanns många utom
Baumé, som sysslade med konstruktionen af areometrar, äfven Lavoisier,
och redan 1775, blott några år efter det Cartier’s eller Baumes
instrument blifvit antaget af franska staten, funnos ej mindre än 7 olika
sådana i bruk, flera af dem ganska invecklade. 1806 konstruerade
Bordier-Marcet ett instrument, som liknar VestphaVs våg; på ena ändan af en
vågbalans upphänges en kula, och derunder ställes ett glas med det
bränvin, som skall pröfvas, och kulan får nedsjunka deri. För att åstadkomma
jemvigt finnes på andra vågarmen en löpare, som rör sig på en graderad
skala, direkt angifvande bränvinets styrka.
Ett rätt originellt sätt bestod deri, att man hade en mängd ihåliga
glaskulor af lika volym men med olika belastning, så att de flöto på
bränvinets yta allt efter dettas styrka; på hvarje kula fanns ingraveradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
