Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till sist framträdde folkskolläraren M.
Nelander från Norrköping och framförde
offentligt kursdeltagarnas lika djupt som
varmt kända tack till universitetet och dess
styresmän, till organisationskommittén, till
föreläsare och förevisare samt till byråns
personal för att de alla uppoffrat tid och
krafter för att gifva oss den bästa
undervisning, som står att finna.
Så småningom utrymdes aulan, och vi
togo med oss ett ljust minne af 1897 års
sommarkurser, ett minne, som skall äga
bestånd och lysa och värma hvar och en på
hans obemärkta eller mera bemärkta plats i
lifvets strid, men vi fingo äfven taga med
oss hoppet om snart återseende.
Hj. Boström.
—
Efter afslutningen.
På Uppsala station är ett rysligt virrvarr.
En efter annan instufvas i järnvägskupéerna;
där ett melankoliskt afsked, där ett
hjärtligt handslag, där en tyst hviskning, där en
förstulen varm blick - och kraftiga hurra,
när tåget glider ut.
En och annan har älskat att fördröja sig
i Uppsala ännu en dag. Kotterier bildas i
all hast, ty lördagseftermiddagen skall göras
så glad som möjligt Några damer ha icke
släppt den yngste af föreläsarne, fil. stud.
J. G. Andersson, ur sikte. Han bildar
medelpunkten i ett litet sällskap och
föreslår under allmänt jubel en liten exkursion.
Det bär ut, på dammiga landsvägar, ut öfver
ätfgar och bergknallar, till lergrafvar och
stenbrott, långt in i djupa furuskogen -
och till sist hamnar sällskapet vid
Grindstugan, där några timmar förflyta under
uppsluppet glam. Hela Sverige är så godt
som representeradt. Skåne starkast. Tal
hållas af damerna under instämmande från
herrarne för »kandidaten», såsom vi älskade
att kalla vår föreläsare. Sent omsider sker
uppbrott, och vi marschera öfver
Polacksbacken under regementsmusik till Smålands
nationssal, där ytterligare förtäring bestås,
och sång och glädje blandas. Under
guldstänkt himlapaulun promenera vi hit och
dit på Uppsala gator ledsagande respektive
damer till hemmen. Men i morgon är det
skilsmässa på allvar. Till sorg och saknad
å ömse sidor.
Senare. Nu är också det jublande
sällskapet upplöst. Morgontågen spridde det
hit och dit. För att åter mötas i Lund
enligt allas högtidliga löften.
J. Hbg.
—
Några siffror.
Att folkskolans lärarekår skulle komma
att begagna det tillfälle till ökad utbildning,
som genom sommarkurserna erbjöds, var
redan på förhand att förmoda. Det har
också vid de hittills hållna kurserna visat
sig, att denna förmodan var riktig, ty den
kår, som har att bära ut vetandets frön
till de bredaste samhällslagren, har städse
ined öfvervägande talrikhet infunnit sig.
En blick på följande siffror från de i
Uppsala anordnade kurserna åskådliggör detta.
Efter yrken fördela sig deltagarne sålunda:
1893: 1895: 1897:
Lärare och lärarinnor:
vid folk- och småskolor 229 294 234
» andra läroanstalter 51 76 40
Öfriga deltagare ........ 49 97 56
<329 467 330
Såsom synes utgöra deltagarne från
folk-och småskolor omkring två tredjedelar af
hela antalet, eller närmare angifver:
år 1893 ...... 69 %
» 1895 ..... 63 »
» 1897...... 70 »
Dessa siffror synas visa, att hos vår kår
finnes ett djupt kändt och fortvarande
bildningsbehof. Detta förhållande bådar godt
för folkskolans framtid. Dess
lärarepersonal torde känna något af hvad professor
Noreen vid afskedsfesten betecknade såsom
det viktigaste af allt, som kan läras: »att
veta att man ingenting vet». Fortfar
lärarekåren att i insikt om litenheten af sitt
vetande söka förkofra sig i kunskap och
duglighet, så vågar jag påstå, att folkskolans
framtid är tryggad.
J. N. Vetterstrand.
—
Sex porträtt
meddelas i dagens nummer från
sommarkurserna såsom fortsättning på den i n:r
33 införda porträttserien. Till de nu
offentliggjorda porträtten bifoga vi följande korta
biografier.
Professor Olof Hammarsten föddes i
Norrköping 1841, blef student i Uppsala 1861,
medicine kandidat 1866, medicine licentiat 1869
och samma år medicine doktor. Docent i
fysiologi vid nordsvenska högskolan 1869, blef
han 1873 adjunkt i medicinsk och fysiologisk
kemi och erhöll 1877 personell e. o. professur
i medicin vid Uppsala universitet. Professor
därstädes uti medicinsk och fysiologisk kemi
1883, blef han 10 år senare filosofie
hedersdoktor. Sedan 1893 har han varit prorektor
vid universitetet och erhöll svenska
läkaresällskapets halfsekelmedalj i silfver för sitt
berömda arbete »Lärobok i fysiologisk kenri».
Ledamot af Vetenskapsakademien 1881 samt af ett
stort antal in- och utländska vetenskapliga
samfund, har H. dessutom med stor framgång
uppträdt som populär skriftställare inom sin
vetenskap, exempelvis 1873 om födoämnena,
om matsmältningen 1875, o. s. v.
Tomt l Fyris salar. Och för stunden
tomt i hjärtat, nyss så fällt af lek.
I den sent förglömda Odinslunden
susar det en stämning höstligt vek.
Vemod fyller sinnet,
saknaden min röst,
och det ljusa minnet
ger mig föga tröst.
Allt för fort de svunnit, dessa ständer
ibland vänner, tankar, bilder, under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
