Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
oöfverträffad skonhet; det menskliga konstnärsnillet mäter ännu
i dag sin framgång endast efter sitt närmande till de eviga mon«
stren. Men äfven i afseende på vitterheten, det vill säga, i
afseende på poesi, vältalighet och historisk konst, har man länge
ansett de Grekiska mönstrén såsom de yppersta. Detta är också
rigtigt, om man endast, som är billigt, gör de inskränkningar
sakens natur fordrar. Ty vitterheten i allmänhet, och poesien
i synnerhet är en så universell, en så verldsomfattande konst, att
den nödvändigt måste uttrycka sig på mångfaldiga olika sätt
Hvaije tidsålder, äfven den råaste, har sin egen poesi, liksom
hvarje växt har sin egen blomma. Jag skattar högt den
Grekiska skaldekonsten, men jag är långt ifrån att anse den för
den enda rigtiga eller ens för den yppersta i alla afseenden.
Det gifves poetiska förträffligheter, hvarom Grekenja ej hade
eller kunde ha någon aning. Älsken I bilderna af en icke blott
rik, men yppig fantasi, glädja Er de djerfvaste utflygter än
tUl Zenith och än till Nadir, viljen I se en poetisk verld fuft
af rosenfärgade under: då måsten- I vända Er till Österlandets
skaldekonst, der alla figurer nppträda i purpur, hvarje blomma
glöder som en jordfast morgonrodnad, och tankens örn flyger
alltjemnt på förgyllda vingar emot solen. Men föredragen I
åter betydelsens djup och betraktelsens alfvar, älsken I de
jättelika men bleka gestalterna, som gå omkring i dimman och
hviska om andeverldens hemligheter och om allttings
fåfänglighet, utom ärans: — då måste jag hänvisa Er till det isgrå, till
det sagorika Norden, der Val* sjöng Skapelsens grundtoner,
under det månan sken på fjällarne, bäcken slog sin entoniga sång
och trasten satt i toppen på en gulnad björk och qvad ett
sor-geqväde Öfver den korta sommaren, öfver den döende Naturen.
— Eller behagar Er känslans innerlighet, oeh en längtan, som
icke trifves på jorden, utan alltjemnt ser opp till det
himmelsblå stjerntätøetr der saligheten bor, der det klappande hjertats
oro stillas: då boren I vända Er till den Vesterländska
Romantiken, hellst under Medeltiden, då Troubadouren sjöng om en
éfverjordisk kärlek, och Riddaren kämpade lika ifrigt för den
•Heliga Jungfrun och sin skönas ära. v— Men älsken I åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
