Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
JSkötthetslintør,
tecknade på en klippa nära Brunnsviken, vid anblicken af
en badande flicka.
Här sitter jag, som en stygg korp på min mossiga sten.
Skrämmer jag dig, täcka, skona, obekanta flicka? Med bvad
namn skall jäg nämna dig? Ottilia, Adelaide, Hilma, Lina,
Rosalie, Cuniguncfy? Dock, hvad betyder ett namn? Du står
ju blottad och bar, skild från alla namn, alla fåfänga prydnader.
Ditt namn är qvinna. Gudomliga, tjusande qvinna! trollande
englasyn! ljufliga perla på gräsets siden! glimmande blomma vid
stranden! snöhvita ros i lundén! herrliga, ädla, vördnadsbjudande
gestalt! du står der i solnedgången; i naturens stora tempel,
hvilket i detta ögonblick endast tyckes vara upprest till ett
tempel för din fagra bild; du står der rodnande, som Aurora, när
hon uppgår ur Oceanen, och fipner sig förrådd af stjernornas
nyfikna blickar; blyg, som qvällens tempeljungfru i vester; lätt
andande, som vinden en Pingstdagsmorgon öfver leende
blomsterfält . . . Jag helsar dig, sköna, fullgjutna, herrliga gestalt,
och nedfaller i tankarna gråtande till dina fötter. Naturen
liksom återhåller andan vid din åsyn. Vågen darrar. Stjernorna
och lofven darra. Hvilken tjusande stund! Hvilket famntag af
allt skönt och hänryckande! Röljan utrullar sitt af Hesperus
purpurstickade täcke. Det ligger hviftande öfver viken, likt en
femtonårig Sultaninnas brudslöja. Det höjes och sänkes af
kärleksfulla aningar och suckar. Naturen är skön i denna stund,
men blott genom dig och för din skull. Betäckt af lönnars
fläktande skuggor, genom hvilka ljusstrålarne nyfikna framtränga,
står du der^ smått darrande, mildt leende och åter rodnande.
Månne ej för de högre verldarnes innevånare jordens sköna
qvinnor synas såsom lysande himlakroppar eller såsom smälta
silfverpunkter på den dimmiga jordslöjan. Månne icke, när
dunklet, likt en flickas lätta andedrägt öfver en skinande spegel,
betäcker de saligas lunder, månne icke då dessa lyckliggjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
