Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
dringar. Det är samma älsklingstidehvarf, ar hrilket han
hämtar de personer, som vanligen uppträda i hans litterära arbeten.
Huru mycket af ålderdomens litteratur är oss ej blott genom
Cicero öfverlemnadt! Ty han, den störste, den mest omfattande
af alla Romerska författare, är äfven representanten af sin tids
hela litterära och philosophiska bildning. Den
probabilitets-philosophi, som han följer, afvägande skälen med och mot, och
slutligen nöjande sig med sannolikhet i stället för visshet,
an-befallte sig naturligen åt Talaren, men var.äfven bäst passande
för en man, som öst sin philosophi ur lifvet, mer än ur böcker.
Han lefde i ett tviflets tidehvarf. Utslaget i menniskans högsta
angelägenheter hämter han slutligen ur sin känsla, sitt samvete,
— ur bröstet, såsom han brukade kalla källan för sin
vältalighet. Man förstår ej huru han fann tid för allt; och man
be-undrar honom mest, då man ser hvilken tid det var, som han
åt vetenskaperna egnat. Hans ädlaste verk äro alster af en
oändlig politisk och oratorisk verksamhets mellanstunder, ej
sällan frukter, hastigt mognade under förföljelser och faror. Det
sista året af sin lefnad har han, hotad af det borgerliga krigets
brand, under några månaders vistande på landet skrifvit flitigast:
«Jag har kastat mig i Philosophiens armar,» skrifver han till
Atticus, — «ty hvad skall jag annars göra! — och ut vecklar nu läran
om plikterna i ett präktigt verk.» Det var dessa böcker de
officiis, som han egnat åt sin son. 1 ett annat bref från samma
tid heter det: «Statens olyckliga belägenhet och allt hvad som
kan träffa en menniska bär jag, och är derföre skyldig
philoso-phien erkänsla: ty hon undanrycker mig bekymren och väpnar
mig mot alla ödets stormar. Gör du som jag; och håll
ingenting för ondt, som är fritt från skuld.» Om en högre tingens
ordning,4 och ett menniskans eviga hopp har ingen Hedning
tänkt sublimare.
Egentligen är denna förmåga att idealisera Ciceros både
styrka och svaghet. Den hade sin grund i en mäktig
inbillningskraft, med hvilken ban herrskade, men af hvilken han rätt
ofta beherrskades. Man återfinner den hos honom i det lilla,
som i det stora. Verlden kallade det Öfverdrift. Han hade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
