Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Om Efterhärmning.
Imitera Homerus är icke att skrifva det, som Homerus {iår
skrifvit; utan at skrifva så, som Homerus har skrifvit. Det
är icke ett mer eller mindre artigt rafs af hans originala tankar
och uttryck, utan det är att uppeldas af hans eld, att upplyftas
af håns kraft, till samma lefvande uppmärksamhet på allt det,
som i menskligheten och naturen är mest rörande och stort;
hvarutaf inbillningen sedan, genom sammansättning och
förhög-ning, skapar. Ett geni väckes af naturen: andre väckas af ett
geni. Men de väckes icke till härmande apors gyckelspel, än
mindre till en följande fänads lydnad, utan till den rena dygd
att, genom den kraft geniet ger, sjelfve göra någonting godt
och stort;- så, som en här, ned till den lägsta kneckt, eldas
af hjeltens eld och mödas af hans mod, icke till att härma
hans rörelser, icke till att härma hans gudalika röst och bud,
utan till att, hvar och en med sin egen bästa magt, såsom han,
strida och segra. Hvar enda man i denna här syftar till samma
ära och på samma väg: men med egen styrka. Denna styrka
väcktes, det är sannt, af en viss gudomlig man, dock med denna
lag: de imiterade hjelten, men de gjorde sjelfve«
Det är klart att trälagtigt apa efter en viss gjord sak, är
helt annat, än följa den höga, af ett geni funna konst, att sjelf
fritt göra något sådant. I förra fallet får ni se detsamma, af
en fuskare bortskämdt: i andra fallet får ni se något liknande,
något af samma slag,, men med en egen förtjenst af en egen
mästare. Så att all sann Imitation rörer det allmänna, ocb icke
det besynnerliga, rörer genus, och icke individuum: hvarigenom
ock naturens stora mångfald af skönhet och dygd uppfylles.
När ni följer en hjelte, ett geni, så gar ni samma väg: men
åtminstone med egna steg, utan att} såsom en ärans och vettets
krympling, låta er af honom släpas. Eller mägta icke edra
knän ens så mycket, hvarföre våga er in uppå den högre
förtjensten svåra och branta väg, för att visa oss, icke huru man
går, utan huru man stapplar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
