Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
konstverket skyndsamt och mångfalldigt: hvad man förr lärde
sig under åratal, under svett och möda — detta läres nu både
fort ocli lätt: ytligt, svagt, ipan fort och lätt. Man vet mycket,
gör mycket; om vetandet är klart och moget, om handlingen
bär frukter för århundraden, är en annan fråga. Hvad behöfs
det ock? Vårt slägte lefver för dagen, lefver på fältfot: hela
vår tid är blott «tills yidare.» Det kan till en del sägas om
alla tider, men om vår företrädesvis och allmäut. Hastigt
mognar numera en plan, en ryktbarhet; men hastigt försvinner den
också; — det är en afklipt blomma, vågdrifven på meningarnes
ström, eller vinddrifven af berömmets och tadlets stormar, —
en lungsigtig skönhet med blossande rosor på en blek och matt
grund: fägringen bär inom sig förgängelsen. Äfven der folket
och stadsinrättningen gifva lugn och stadga, framsmyger sig
orons ande, ehuru omklädd i methodikens skrud. Så i Preussen,
der man i vissa fall icke går, utan rusar fram på förkofringens
bana, men efter regel: der man planmässigt ockrar med
menniskokraft, och söker undangöra allting för efterkommande,
såsom vore det ej att påräkna en framtid, hvilken kunde sörja
för sig.
-Den går djupt ned och vidt omkring, denna oro, denna
ilande fart. Ängvagnen, ångskeppet, — detta är icke allt.
Det är samma snabbhet och jägtande i musikens ocb skaldens
alster, i tonernas följd och ordbyggnaden, i seder, i nöjen.
Den nyare musiken är full af oro och lynne, och hvad
ång-vagnen är på jernvägen, är i danssalen galopaden, som gör
bröstet flämtande, ådran spänd. Lugnet, behaget är borta, och
der ordning fins, är det mathematikens stela linier, icke naturens
fria, lefvande, samdrägtiga rörelser. Det fins lif, men feberlif,
under mellanskof af matthet. Friskhetens, naturens jemnmått är
borta, det, som borde vara normaltillstånd, har blifvit undautag.
— Hos skriftställare, som den sista tiden nyskapat eller
omskapat, är icke alltid, ehuru oftast, tvedrägt och oklarhet;v men
nästan alltid brådska, — brådska i tanke eller ord eller
beggedera. Man ger sig icke ro att uttänka något, utarbeta något,
och orden äro bevingade. Löslig är sammansättningen, uti
Srensk Larøelioç. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
