Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Nordlandet.
En slor del af Norge har sit anlete liksom borlvändt från
lifvet. «Den gamla Natten,» hon som fornverlden tänkte sig som
alltings urmoder, håller här jettebarnet i sin mörka famn och
sveper det hårdt, i trånga lindor, hvarutur det ej förmår utveckla
sig till fröjd och frihet Nordlandet med Finnmarken se icke
solen på flera månaders tid hvart år, och vägarnes svårighet
och fara stänger umgänget med den sydligare verlden.
Nordpolens ande hvilar förtryckande öfver denna nejd, och när den
derifrån andas ut öfver det sydligare Norge, i stilla
Augustinätter, då vissiia de halfmognade skördarne i dalarne och på
slätterna, och hungrens isgråa anlete stirrar stelt från
Nordan-fjells på arbetsamma men olyckliga menniskoskarer. Hafvet
bryter sig vid dessa kuster mot en spetsgård af skär och
klippor, dem polar-fåglarnes skaror med skri och skrän
kringsvärma. Stormar afvexla med tjocka töcken. Klipporna långs
med dessa stränder ha besynnerliga skepnader; än uppstiga de
i torn, än likna de djur, än framvisa de gigantiska och
ohyggliga menniskoprofiler, och man förstår väl hur.u folktron i dessa
ser förstenade troll och jettar, och att våra förfäder i denna
vilda ödemark förlade deras Jotunhem.
Och en dyster qvarlefva af hedendom vill ännu i dag icke
lemna denna nejd. Den har frusit fast i menniskornas
inbillning; den har förstenat sig i de hemska naturgestalter, som en
gång gåfvo den lif. Evangelii ljus söker fåfängt skingra de
tusenåriga skuggorna; den gamla natten qvarhållar dem.
Fåfängt resa sig öfverallt på klipporna de heliga korsen; tron på
trolldom och trollkonster lefver dock allmänt bland folket
Hexan sitter ondskefull i sin håla och blåser upp storm för
sjöfarande, så att de må förolyckas; och gasten Stallo, en
slor, svartklädd man, med staf i handen, vandrar omkring i
ödemarken, och inbjuder den enslige vandraren, som möter
honom, till en kamp på lif och död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
