Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9ti
passageraren med nöje utbyta dagens upphettande ljus för
dennas svalkande mörker, som på så många sätt förskönas af de
oräkneliga lysande kroppar, hvarmed himmel och haf äro
beströdda. Det är kanske få scener i naturens stora skådespel,
som i decorativt hänseende kunna jemföras med en mörk, klar
natt på ett stormande haf emellan tropikerna; och om
åskådaren deraf sitter i den onekligen förnämsta loeen, det seglande
skeppet, hvarifrån illusionen är starkast, skall ban njuta ett af
de skönaste skådespel, en menniskas ögon kunna njuta. Utom
det himlahvalfvet här är så starkt illumineradt af sina tindrande
stjernor, lysande konstellationer och månlika planeter, hvilka
alla i denna höga atmosfär stråla på ett sätt, som knappt kan
anas under en mörk vinternatt hos oss, visar sig äfven den
upprörda sjön, med sina fosforiska sken, i en förtjusande
trollglans af briljanta färgbrytningar, hvilka endast svagt kunna
återgifvas af de så mycket mindre salta hafven uppe i våra
nordiska latituder.’ Lika ofantliga massor af blankt och matt
arbe-tadt silfver, inkrusteradt med lysande guldpartiklar och strålande
demanter, bryta sig de höga vågorna emot den svarta sjön, och
den framforssande bogen bestänkes ideligen af ett blandadt
guld-och silfverregn, hvilket en längre tid bibehållande sina små
lysande kulor, rinner omkring på däcket, under det kölvattnet å
sin sida endast utgöres af myriader dylika brillantlika klot,
som i afvexlande glans rulla om hvarandra. Med ett ord, det
hela är ej olikt en fée-resa i sagorna; och förtrollningen
minskas åtminstone icke af dtt jemt gungande skeppet, hvars
jättelika master och segel vidunderligt sväfva fram och åter i det
omgifvande mörkret, under det topparne irra omkring i
fantastiska kroklinier på den hvitt skinande vintergatan: vindens
mystiska susande i tacklingen och det döfva dånet från den
forssande bogen instämma harmoniskt i nattens högtidliga tystnad,
och hela seglingen vaggar den förtjuste resande långt bort i
fantasiens behagliga drömmar.
Gosselman*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
