Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
En utlänning, som ernår besöka Svérige, bör nödvändigt
förut ha inhämtat en allmän öfversigt af svenska folkets historia.
Sedan han hunnit långt in i landet, midt ibland oss, upptagen
af bestyret om en fortskyndande resetour, har han icke tid
dertill, och likväl skall mycket visa sig under en annan dager, om
han på förhand äger någon kännedom om nationens framfarna
öden. Grunddragen till Svenska Folkets närvarande
karakters-beskaffenhet och politiska belägenhet går långt tillbaka iif i
hedendomen. Ett folk måste såsom en naturnödvändighet bära
stämpeln af det lands beskaffenhet det bebor, 9amt de klimatiska
förhållanden detta land är underkastadt. Och som Sverige,
hvad vextlighet och jordmon beträffar, är temligen kargt
utrustadt samt äger ett sträft klimat, så måste inbyggarne i ett
sådant land, hvarest blotta lifnärandet fordrar stora austrängningar,
vara till deras lynne allvarlige och betänksamme, samt till
deras fysik härdade. Derifrån härflyter också ostridigt den sunda
och lugna reflexionsförmåga samt tillit till egna krafter, som
utmärker Svenskarne. De äro icke, som Geijer säger, af en
gifmild natur bortklemade, som gifver mycket och fordrar intet.
Sett ur en poetisk synpunkt torde äfven från den omgifvande
naturen samt behofvet att vara sig sjelf nog böra härledas den
milda, elegiska anda, hvaraf Sveriges äldsta folkvisor äro
genomträngde. När man som barn mångfaldiga gånger vandrat
ensam öfver skog och mark, berg och dal, strömmar och vatten,
nödgas man för sitt sjelfbestånd vara uppmärksam på allt som
förekommer, och huru mången gång händer det icke då, att
den spända inbillningen tycker sig varseblifva qågot, som
skymtar mellan träden, och hvem kunde detta väl annat vara än
Skogsfrun? På samma sätt tycker man sig stundom höra
aflägsna, ljufva toner, som tillskrifvas Necken. Går barnet ut
bittida om morgonen innan daggen försvunnit, letar det uti
gräset efter Älfvornas ringlar. Begreppet att vi oupphörligt äro
omgifne och underkastade inflytandet af yttre, mägtiga,
obetvingliga naturkrafter, ingjutes redan i vårt sinne, då vi äro barn,
och vinner vid tilltagande ålder ny styrka af religionens
tröstande sanningar om en Försyn, som ständigt vakar öfver oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
