Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
målens aftecknande samt inbördes ordhing. Skulle man här till
slut vilja i sin helhet jemföra dem med någon uss, bestämd
tafla, så veta vi väl icke något svenskt stycke dertill passande,
men bland utländska skulle vi, med tillägg att all liknelse
haltar, kunna välja ett idyllstycke, mycket berömdt och af Pünacker
komponeradt, hvilket finns här i Stockholm på slottets
målar-galleri. En herde och en herdinna i en skofe, hon går och
sjunger, han dricker ur en bäck, och litet derifrån syns kojan
på en kulle. Hvem, som älskar saftiga färger, bör gå till denna
tafla, der safterna ännu tyckas röra sig i lefvaude växter och
genomlöpa hvartenda blad. Skuggrik och stal är skogen, och
likafullt flägtar der eu luft, så ljum och sommarartad, att
åskådaren frestas knäppa upp västen och låna dryckeskärlet ur
herdens hand.
Efter Ruysdaal finns en tafla, som af en flod
genomsling-ras, och denna bildar i dess midt en udde med lummiga träd,
skuggande öfver en fiskarestuga. Utmed dess dorr sysslar en
qvinna vid floden, under det hennes, man sitter på uddens spets
och metar, en sysselsättuing, hvilken bland alla ligger närmast
intill il dolce far niente. Aftonrodnaden, som smyger under
träden, förenar de båda makarna med ett blomsterband, begges
bilder glänsa leende ur djupet, friden breder Öfver dem sina
vingar etherblåa som en dufvas, floden ligger spegelklar, och
röret står rakt på dess stränder. Det doftar ur lunden, det
ångar ur vattnet, udden skimrar tusenfargad, och qvällsoln
Öf-verstryker alltsammans med sin varma teinte. Ljufliga frid! I
milda böljor, lund som icke bladas af, udde som ej nedsnöas,
sälla hem der ingen nordanvind rasar — ack, söder, söder!–
Hvad här i Sverge är kallt!–-
Jag kommer från fönstret. Hvad här i Sverge är kallt!
Snön ligger på alla tak, och menniskorne sofva under drifvor.
Intet tecken till lif och intet så mycket som en insekt i denna
ofantliga rymden, så stor, så tom, så mörk! Blott ur ett
oåtkomligt fjerran tindra stjernorna fram. Karlavagnen skiner
mellan skorstenarne. Sju gyllene verldar! Är du på någon af
dem? Du hette Karl! Dock bättre än detta kärfva, nordartade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
