Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’136
Men liflig till mitt öga fördes
De höga spherers harmoni;
På berget änglars harpor hördes,
Ur djupet mörka andars skri.
På fältet logo fridens löjen,
Skräck omsmög i den mörka dal,
Och lunden hviskade om nöjen,
Och skogen suckade om qval.
Och vrede var i hafvets vågor,
Och ömhet uti källans sus,
Och majestät i solens lågor,
Och blygsamhet i månens ljus.
Hämd gick att blixtens pilar hvässa,
Mod skakade orkanens arm,
Och cedern lyftade en hjessa,
Och blomman öppnade en barm. —
O, lefvande förstånd af tingen!
O, snillets, känslans hemlighet!
, Hvem fattade dig, skönhet? — Ingen,
Förutan den, som älska vet.
För mig, när du naturen målar
Till himlar utaf ljus och väl,
Hvad är du? — Återbrutna strålar
Af Hilmas bild uti min själ.
Ilon är det i min själ, hvars stämpel
Till skapelsen förtjusning bär,
Och jorden uppstod till ett tempel,
Der hon gudomligheten är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
