Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’188
För vishetens och sångens vän på jorden.
Andtruten följde han dep flyende,
Den älskade, utöfver berg och dalar,
Med lyran på sin arm, och aftonvinden
Slog ett adagio i dess silfversträngar,
Och Gudens suckar svarade dertill.
Och redan är förföljarn henne nära,
Hans andedrägt ren bränner hennes skuldra,
Hans armar öppnas re’n att famna henne.
Då bad hon opp till Zeus med sträckta händer:
ltFörbarma dig, o gif mig ej till pris
Åt snillets Gud, ej sådan som jag är
Låt honom fatta mig: förvandla förr,
Hur helst du vill, den lefvande gestalten!"
Och se, på en gång (underbart att höra!)
De späda föttren växte fast i jorden,
Det smärta lifvet reste sig till stam,
Till grenar bredde sig de sträckta händer,
Och håret susade som löf i vinden.
Rörd tryckte Phoebus den förvandlade
Intill sitt bröst: ännu var trädet varmt,
Och hjertat slog ännu inunder barken.
En qvist ban bröt sig utaf nyfödd Lager
Och flätade den in i gyllne lockar,
Och bar den jemt till tecken af sin kärlek.
Och från den stunden (det är sagans .mening)
Nå Phæbi söner ej det högsta Sköna,
Det högsta Sanna: det flyr undan för dem,
Och när det stannar, är det re’n förvandladt,
En ringare natur, en fallen engel;
Den rätte engeln bor uppöfver stjernor.
Men ur den fallnes anlet genomskina
De höga dragen af ett himmelskt ursprung,
Och Daphnes hjerta klappar under barken.
Bevaren derför eder lagerkrans,
Ty den betonar edert mål i lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
