Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’190
Verldsanden verkar genom menskokrafter,
Och af det spridda ringa, fogar ban
Med konsterfarna händer hop det stora.
Så bringom villigt till hans haf af ljus
Vår ringa gnista, titt hans gudakrafter
Vår menskokraft —
Ty det år Kraft och Klarhet,
Som Phoebus fordrar af de kransade.
Den samme Gud, sora tände dagens fackla
Var äfven Guden med det gyllne svärd,
Med silfverbågen, hvilken fällde Python.
Sjelfständig kraft är mannens första dygd.
Fast skall ban stånda som en Herculsstod,
På klubban lutad, höljd i lejonhuden.
Det lösa vacklandet, den blinda lältron
Är dagens kräfta uti unga sinnen;
Hon fräter tanken bort ur hjernans kamrar
Och mod och styrka ur det fria bröst
En hvar kan icke bli en Genius,
På säkra vingar stigande mot ljuset;
Men hvem som vill, kan pröfva, forr’n han dömmer,
Kan fatta sjelf den sanning han besvärjer,
Kan känna sjelf det sköna ban beundrar.
Helt visst i tankens stilla verldshaf än
Der ligga många obekanta öar,
Och mången stjerna speglas der kanske,
Ej hittills upptäckt utaf forskarns öga.
Kan du ej plöja sjelf de djupa vågor,
Så lyssna villigt till de vises röster,
De vidtberestes, som med säkra tecken
Tillbakavända från de nya landen.
Men tro ej allt, hvad skeppare förtälja
Om oerhörda ting, som de erfarit,
Om verldens gåta, ändtlig löst af dem,
Och om den vises sten, som de ha funnit.
De arme dödlige! Den vises sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
