Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’211
Der låg ett uttryck i de milda dragen,
Som när’det åskat i en fredlig dal,
Och hjelten var der, men jemväl behagen, —
En segerkrans, men som bland blommor tagen,
En blick till hälften örn, till hälften näktergal.
Förunderliga magt, som konstnärn eger!
Se Anden, färdig så till strids som sångs,
En bild, som oss sin egen saga säger,
En lefvande Gustaviad i bronz!
Ja, sådan var han, när han kom ur striden,
Men sådan var han, då han göt sin själ
I folket in, bland konsterna och friden;
Ty stora andar ge sin form åt tiden,
Och Gustafs tidehvarf bär Gustafs drag jemväl.
Min barndom föll uti hans solskensstunder.
Jag mins den tiden, hur’ den är mig kär
Med sin förhoppning, sina sångar-under
Och allt det nya lif, som rördes der.
Det var som våren, när hans värma droppar
Ur blånad sky och löser vintrens tvång;
Då leka djur, då svälla lundens knoppar,
Och kinden färgas, menn skohjertat hoppar,
Och allt omkring är lust och mod och fogelsång.
De gamla Garoliner hade somnat
I blått och kyller, ifrån splitets dar,
Som allt försökt och ingenting fullkomnat,
Då ingen kung och ingen ära var.
Hvad Norden evigt vill: en kung, som känner
Sin egén kraft, stod åter fram i glans,
Och der vart ordning ibland fria männer,
Och magt och lydnad blefvo åter vänner,
Och allt var gladt och tryggt, vid tanken att han fans.
14*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
