Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Jag vet en morgonstjerna god,
Ner gick hon i ett haf af blod.
Det luktar blod ännu frän stranden,
Och blodig är jag sjelf pà handen." — —
Så klagar han på Sotaskär,
När dagen tändes är han der,
När natten sänks, går han ej åter:
Han sitter ständigt der och gråter.
En morgon satt han död vid sjön,
Med händren kuäppta hop till bön,
Och tårar på den bleka kinden
Halfstelnade i morgonvinden;
Och emot grafven, der hon låg,
Ännu det brustna ögat såg. —
Så var den saga, som jag hörde.
Hur djupt, hur ömt hon då mig rörde!
Fast tretti vintrar snögat sen,
Hon lefver i mitt minne än.
Ty med bestämda drag, med skarpa,
l)e barndomsbilder tryckta stå
I skaklens själ: der bo de små,
Som Aslög i kung Heimers harpa;
Till dess, som hon, de träda fram,
Förrådande sin gudastam
Med präktig drägt, med låter höga
Och gullgult hår och kungligt öga.
Ack I barnets himmel hänger full
Med lyror af det röda gull,
Och aHt hvad mannen diktar sedan,
Som hjeltar stort, som blommor smått,
I skönare gestalter gått
Förbi hans barndomsöga redan.
Ännu ibland, när vakteln slå*
Sreask LmtAoff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
