Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Hög som en Herrans profet, allvarlig som döden, som dornen’,
Stod ban, ett Guds ombud, ett pröfvande, skickadt till jorden.
Blickar, skarpa som svärd, igenomskådande hjertan,
Sköt han, hans stämma var djup, var dof som en åska pl afstånd.
Alltså förvandlad med ens, ban stod der och talte och sporde.
uDetta är Fädernas tro, den tro, som apostlarna lärde,
Detta är äfven den tro, hvartill jag har döpt er, då än I
Lågen vid mödrarnas barm och närmre till himmelens portar.
Slumrande lyfte er då den heliga kyrkau i skötet:
Vaknade ären 1 nu, och ljuset med strålarna alla
Regnar från himmelen ner: i dag på ungdomens tröskel
Ställer hon ärligt er fria igen, att pröfva och välja,
Ty hon vet ej af tvång, blott öfvertygelse vill bon.
Detta är pröfningens stund, det är vändningspunkten af lifvet,
Fröt till de kommande dar: oåterkalleligt flyger
Ordet från läpparna nu: besinnen er, innan I svaren!
Tänken ej heller med svek att gäcka den spörjandë lärarn,
Skarpt är hans öga i dag, och förbannelse hvilar på lögnen.
Böijen ej lefnadens väg med en lögn: församlingen hör er,
Syskon, föräldrar och slägt, hvad kärt och heligt på jorden
Finnes, det står för er syn som vittnen: den evige domarn
Blickar ur solen till er, och eugeln, som står vid hans sida,
Ristar bekännelsen in i evärdliga taflor med eldskrift.
Alltså tron 1 på Gud, på Fadren som skapade verlden,
Sonen som frälsade den, och på Anden som enar dem båda?
Viljen I lofva mig här (ett heligt löfte!) att älska
Mer än det jordiska Gud, och hvar menniska såsom en broder ?
Viljen I lofva mig här att bestyrka er tro med er lefufed,
Kärlekens himmelska tro, förlåta, fördraga och hoppas,
Huru ert öde må bli, och att redliga vandra för Herran?
Viljen 1 lofva mig det för Gud och för menskor ?" —
Med klar röst
Svarade gossarne ja, och ja med hviskande läppar
Svarade flickorna ock. Då smälte på lärarens panna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
