Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Släcken den, släcken den ej l hon är andedrägten af lifvet,
Kärlek är lif, men hatet är död. Ej fader, ej moder
Älskade eder som Gud, ty att I må salige varda
Gaf han sin endaste son. När han böjde sitt hufvud i döden,
Firade kärleken glad sin triumf; fullbordadt var offret.
Se, då remnar med hast förlåten i templet, som skilde
Jorden och himmelen åt, och de döde stiga ur grafven,
Hviskande sakta hvarann i örat med bleknade läppar
Ordet, blott anadt förut: till skapelsens gåta: försoning!
Kärlekens djup är försoningens djup, försoning är kärlek.
Derför, du menniskobarn, du älske förbarmande Fadren,
Yill hvad deu helige vill, och af kärlek men icke af fruktan:
Fruktan är slafvarnas dygd, men det älskande hjertat är villigt;
Var fullkommen för Gud, fullkommen är kärleken ensam.
Älskar du Gud som du bör, då älskar du bröderna äfven:
Solen på himlen är en, och en är kärleken också.
Bär ej hvar mensklig gestalt det gudomligas tecken på pannan?
Läser du ej i hans drag ditt ursprung? Seglar han icke
Vilsen som du på ett främmande haf, och leda ej honom
Samma stjernor som dig? Hvi skulle du hata din broder?
Hatar han dig, tillgif! Det är skönt att dock stamma en bokstaf
Fram af den eviges språk: förlåtelse nämns det på jorden.
Känner du den, som förlät med törnekronan kring hjessan,
Bad för sin fieude ömt, för sin bödel? Känner du honom?
Ack! du bekänner hans namn, så följ hans exempel tillika,
Tänk om din broder ej argt, men öfverskyl med hans brister,
Yisa den irrande rätt: ty den gode, den himmelske herden
Tog det förvillade lam på sin arm och bar det till modren.
Detta är kärlekens frukt, och på frukterna känna vi honom. —
Kärlek hos Gud är de skapades väl, men kärlek hos menskan
Är cn oändelig suck, han längtar och tål och fördrager,
Lider, men glädes ändå, och med tårar i ögonen ler han.
Hopp, så heter hans jordiska lön. Det vänliga hoppet,
Gör hvad det kan, ty det pekar alltjemt åt himlen, och trofast
Hugger sitt ankares taud i grafvens djup, och derunder
Diktar en skönare verld, ett dunkelt, men äiskeligt skuggspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
