Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Oförtyngd af lärda vurmars griller,
Innerst skall en hylla stå af en,
Rymlig nog för Bürger, Hölty, Schiller,
Rymlig nog för Lidner och Franzén.
När vid deras sång hvar nyväckt aning
Vecklar nt sin känslodruckna knopp,
O, hur ljuft, att sträcka sjelf sin spaning
Till den rymd, der Konstens sol går opp!
Men dertill en vandringsban behöfves,
Skuggig, luftig, rik på träd och berg,
Sjöar, som, när dagen väcks och söfves,
Spegla stjerneglans ocb purpurfärg.
O, när vinden friskar upp sin anda
Vid convaljens och linnéans kyss,
När sin vallukt alla flägtar blanda,
Och till lifvets glädje-sus du lyss:
Hvem vill icke låta då sitt hjerta
Till det vida blå med lärkan fly,
Att i menlös fröjd och salig smärta
Klart mot Skaparns blick, som dagen, gry?
Kommen, hjeltar ifrån Nordanfjällen,
Kommen, tärnor ifrån Söderns park!
Hvimlen nu för vandrarns syn, tills qvällen
Träffar honom än i skog och mark!
Hemmets fönster då tillbaka locka,
Fjerran, gul I rödt, aflonskimra de ;
Kring dess dorr syrener tätt sig flocka,
Och ur den — o, hvilka ögon le?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
