Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
Förgäfves mig i fjerran kallar
En varnande och trogen röst:
Af vågens sång, som höjs och svallar,
Är känslan lockad ur mitt bröst
Bland vattnets andar nu hon glimmar,
Bekant och dock så underbar,
Och när den hulda mot mig strimmar,
Är blott min kropp på jorden qvar.
En siare, som såg min våda,
Förkunnade mitt öde så:
Att blott jag ej mitt Sjelf fick skåda,
Jag skulle länge lefva få.
I mina barndomslekar följde
En trofast skyddsgudinna mig,
Och vexlande förtrollning höljde
Mitt inres förberedda krig.
Men då jag ville se, förmäten,
Med sinnlig blick min sällhets halt,
Försvann hon, och i dunkla läten
Förbyttes gudomens gestalt.
Än ofta ropar hon mig åter,
Från dal till dal, från höjd till höjd,
Och min förvillelse begråter
Med toner från min fordna fröjd.
En sinnebild af Konstens söner,
Jag blomstrar endast i min dröm,
Och, döf för lifvets varma böner,
Ser blott mig sjelf i Diktens ström.
När stormen öfver vattnet jagar,
Mitt inre smärtfullt darrar der,
Och Echo från förflutna dagar
Min sorg och dock min vällust är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
